Ett par timmars...

...utevistelse blev det med en av hundarna, solen kunde gott ha visat sig. Vinden var isande, så mössan åkte längre och längre ner över öronen. 
Kylan hindrade inte Winston att borra ner huvudet i snön.

Kan erkänna att fastän  jag älskar vintern och dess kyla, så avskyr jag blåsten!! 

Härligt att närma sig hemmet, med dess värme. 

Sämre blev det ju inte, när mannen hade middagen färdig, då vi kom hem. 

Jag överträffar mig själv, när jag tänker efter..... bloggandet är lite iform av en dagbok. 

Åtskilliga är de gånger, som jag har börjat med att skriva dagbok..... lika många är de gångerna som jag har slutat mitt skrivande.... efter bara en vecka. 

Nu sitter jag och bloggar dagligen, vad är det som driver mig till det?? 

Kanske är det mitt intresse för bilder, som gör att jag håller på??

Ingen penna behövs, mobilen levererar både bilder och text.... så visst är utvecklingen positiv!! 

Jag var inom i affären, för att handla bl.a. talgbollar till fåglarna efter jobbet...detta var något av en prestation, för jag klarade av att passera chokladkartongerna utan att stoppa en i korgen..... det du, var

inte illa  klarat av mig!! 

Godis till fåglarna!! 

Det var några ögonblick, ifrån mig här på Liljegården. 

Kram Ingela