Jag fattar inte vart åren har tagit vägen. Vår lille Lasse blir sju år.
Från litet flasklamm till stora killen.
Han vill vara med oss överallt, de andra ulltottarna kommer i andra hand om han får lov till att välja.
Jag fattar inte vart åren har tagit vägen. Vår lille Lasse blir sju år.
…ja vanligt vatten!
Hade fyllt på hönsens vattenbehållare med trettio liter vatten och vitaminer, så långt bra. Sedan var det ulltottarna och hästarna som även de skulle få nytt vatten, hos de är det ju rutiner varje dag.
Vet du hur mycket trettio liter vatten är när det är utspillt?….jag vet, för behållaren hade läckt ut varenda droppe medans jag gjorde de andra sysslorna. Hönshuset hade förvandlats till en inomhus bassäng, bra om jag hade haft ankor, men nu har jag inte det.
Vem kan motstå denna killen när han sträcker ut mulen för att ge mig en puss som heter duga!
Samma visa varje gång jag kommer med hö eller något annat gott. Det gäller att hålla munnen stängd, för pussarna är reellt våta.
Det är liksom hans rutin, så det är klart att han ska få pussas. Ingen av de andra hästarna gör något liknande, ja alla vi är unika. Så har denna helgen gått och enligt mig alldeles för fort.
Kram från Ingela
Ja du lilla Aurora, jag ska lära dig allt jag vet. Att få vandra i skogen med barnbarnsbarnets lilla hand i min, ja det känslan går inte att förklara den måste upplevas. Plocka några grankottar tillsammans som blir till djur i fantasins värld, det enkla är roligast.
Att jag har lyckats med att hålla liv i pelargonerna är otroligt när det gäller mig. Det har kliat i fingrarna många gånger att låta dom gå hädan. Med ny energi tog jag mig an dom och skar hej vilt i de risiga plantorna, inte hade jag någon tanke på att sortera vita skott för sig. Så nu är förväntningarna på de nyplanterade skotten stora, en blandning av vita och rosa blommor i samma kruka, originellt i varje fall!
Du får ha en skön helg.
Kram från Ingela
Här hemma har hönsen fått uppskattad pedikyr. Nu när de inte får gå ut och sprätta, sliter de inte på sina klor, så därför får jag rycka in och fixa deras klor. Köbildning för att få pedikyr!
Kram från Ingela
Det blev fyra tuppar häromdagen som fick lämna gården. Aldrig roligt men ett måste, här är sju ungtuppar kvar, som kan göra damerna lyckliga. När sedan eländet med fågelinfluensan är slut, då får de åter friheten och då vaktar de sju sina damer på bästa vis.
Kvällen tänkte jag tillbringa ute i stallet, för att rykta av hästarna, men det blev skit. Fuktiga pälsar efter dagens utevistelse är inte det optimala för att rykta.
Denna veckan blev det varken veckomiddag eller passning av barnbarnsbarnet.Inte heller blev det någon loppis runda med barnbarnet. Influensan har slagit till, ännu håller vi oss friska.
Längtar efter våren, då ska jag ta med lilla Aurora ut på en tur med en av små hästarna. Man ska ju leva i nuet, lättare sagt än gjort, när den ena regndagen avlöser den andra.
Ett litet vårtecken har dykt upp här, påskliljekruka knopparna har börjat visa sig. Snart så kanske det ser ut så här, min eviga längtan varje år efter min årstid VÅREN.
Inte av tulpaner, trots att det är tulpanens dag…. jag hänger inte med allas olika dagar. Något bättre än tulpaner så här på söndagsmorgonen, var en famn full med katter.
Gammelkatten gör inte så mycket väsen av sig. Hon valde själv att lämna sin plats inne hos ulltottarna för att flytta in till de små katterna inne hos hästarna.
Om flytten blev bättre eller inte, det vet bara katten.
Tidigare bostad inne hos ulltottarna.
Kram från Ingela
Jag har tidigare berättat, att våra två matbord har vart och ett bara plats till tio/tolv personer. Familjen växer, så det är ont om platser. Jag hittade en annons på ett sådant extra bord som var exakt vad jag letade efter…. ett riktigt gammalt hederligt slagbord. Så det blev till att få med J., ut i det inte bästa väderförhållande, körning i gott och väl en o en halv timme enkelresa i snöstorm! Vi och bordet kom välbehållna hem igen. Så familjen, nu är det bara till att växa!! Ännu får det stå ihopfällt, men snart så.
Jag blev så glad för det lilla vita som kom, men säg det som varar!
Hade tre katter, som nu har blivit till fem, de två sista har jag enbart sett skymten av…. men de äter bra varje dag. De två har tydligen bosatt sig i den gamla jordkällaren, skygga båda två, så jag ser inte skymten av dom….jag bara matar de stackarna.
Imorgon är det söndag, sedan är det slut på helgdagarna….rätt skönt när det blir ordning på dagarna igen.
Kram från Ingela
Vad gjorde det att regnet stod som spön i backen, när vi fick rå om denna lilla solstrålen en hel dag.
Att få knäcka äggen till kakan, som hon själv har hämtat hos hönsen, var lite av en höjd punkt,
Det finns tvål och vatten, så vad gjorde det att hon hade hälften av smeten i ansiktet!! Måste ju smaka!!
Så underbart att få uppleva det här med barnbarnsbarn. Jag längtar redan till nästa onsdag, för då kommer hon hit igen.
Kram från Ingela
Nu städas julen ut här på gården. De första tulpanerna är köpta, mina vårkänslor börjar så smått göra sig påminda…även om den är långt borta.
Julgranen ligger åter i sin låda och jag slipper trampa runt i granbarr till nästa jul.