I stallet.

 Nej något Tv tittande blev det inte här. Jag spenderade kvällen igår stallet i stället, ett bättre val enligt mig.

Det gäller att rykta hästarna när de är torra i pälsen, de har för det mesta varit våta då vi har haft så mycket regnande.

Med fem hästar som alla har börjat med att fälla vinter pälsen, så det blev en hel skottkärra med hästhår när jag hade ryktat dom.

De såg ut till att gilla det, för det kliar när de pälsen släpper.

Det kunde varit bra bo material för de vilda fåglarna, men av någon anledning ratar dom det. Istället föredrar de att plocka sitt bo material direkt på hästarna.

Jag har även hunnit med tre ridturer i det vackra vädret, sol och blå himmel …jo jag tackar!! Med solen kommer all energin tillbaka, energin har varit låg när den ena dagen efter den andra har varit grå, våt och trist.

Säg det som varar, idag åter disigt och grått.

Ja det här var mycket häst, det blir ju så!

Kram/ Ingela

Vårtecken.

 Alltså vad är det för fel på mina ulltottar, som inte vill gå ut. De ligger inne i stallet och ser ut till att vara så nöjda med det. Nu när det blir vår kanske de får lust att sätta klövarna utanför stallet.

Stallkatterna har kommit på att det är gott att ligga inne hos ulltottarna.

En av hönorna har dragit på sig en inflammation i öronen, så jag får rensa och tvätta med koksaltlösning och sätta på en antiinflammatorisk kräm en gång om dagen. Ja är det inte det ena så….andra. Men hönan ska bli bra.

Några säkra vårtecken är att hästarna har börjat fälla sin vinter päls, så de är allt annat en vackra nu.

Ett annat vårtecken är att den första tranan flög här över gården idag. Ännu har jag inte sett någon ladusvala eller sädesärla, men de dyker säkert upp vilken dag som helst….under bar tid som vi går till mötes.

Till sist ännu ett vårtecken är när J. klyver ved för kommande vinter, för det blir ju en sådan, även om jag inte vill tänka på det just nu!

Kram/Ingela

Majs och äpplen.

 Hönsen får ha lite extra gott nu när de inte får gå ut. Majs och äpplen är försvinnande gott för de små liven.

Har man silkeshöns som jag har, då ligger det ständigt hönor i redena som vill ruva. Men några kycklingar är inte aktuellt här på Liljegården.

Ojdå en ny höns ras har smugit sig in i redet!! 

Inga kycklingar i år och inte heller några lamm som skuttar omkring, visst känns det lite tomt. Jag får mysa med mina vuxna ulltottar istället.

 Kram/Ingela

Det snickras när det regnar!

 Ja så var det åter regn, jag får väl vara nöjd med gårdagen, då solen sken. Det ser dystert ut för hela veckan som vi har framför oss, regn, regn och åter regn! Jag som gillar att vara ute mesta delen av dagen, får istället snickra på inredningen till barnkammaren i dockskåpet.

Med sågen och skalpellen har jag snickrat ihop ett linneskåp till barnkammarens sängkläder.

Lite pilligt är det för mina händer med artros, envis som jag är så ska det gå!

Klart att det skulle hänga en kristallkrona i taket. Med ståltråd, glaspärlor och sytråd blev det en.

Glaset i dörren är på plats och gångjärnen fungerar, så jag känner mig rätt nöjd.

Lakan och örngott att lägga i skåpets hyller blir nästa projekt.

Kommande veckans regndagar, gör att det säkert blir lite snickrande.

Kram/Ingela

Som vilken annan dag som helst!

 Firar du alla hjärtansdag?

 Jag själv tycker om att glädja någon vilken annan dag som helst under året. Så något speciellt blir det inte här idag.

Möjligtvis blir det isåfall några extra äpplen åt djuren…. 

Jag var så sugen på fastlagsbullar, hade både grädde och mandelmassa hemma men inga kardemummabullar. Så det fick bli till att baka, för är man sugen så är man. 

Då J. och en av döttrarna har fått en släng av min förkylning, så det blev ingen vecko middag i denna veckan heller. Imorgon ska jag tillsammans med ett av våra barnbarn på loppis runda. Om det blir något med hem, ja det återstår att se!

Hann med att göra vitrinskåpet till dockskåpet nästan färdigt idag, det enda som fattas är gångjärnen till dörren. Jag får klura ut hur jag ska kunna fixa till ett. Får lägga ut en bild på det i ett annat inlägg. Nu är det dags att ge alla djuren sitt foder inför natten.

Kram/Ingela

Lite nytta har jag fått gjort.

 Känner mig nöjd för att jag har gjort lite extra nytta utöver de vanliga sysslorna. Hönsen får ju inte vistas utomhus pga restriktionerna för fågelinfluensan, så klorna slits inte på ett naturligt vis, så nu behövde de pedikyr.

Nu var det dags, klotång och spray färg för djur hämtades, sedan var det bara att sätta igång.

Femtio fem höns blir hundratio små hönsfötter som skulle klippas. För att veta vem som hade fått sin pedikyr, måste jag märka dom med lite färg på stjärtfjädrarna.

Jag känner mig nöjd efter att ha gett alla en skön stund med pedikyr. Så nu springer det omkring ett gäng höns med chockrosa stjärtfjädrar i hönshuset.

Imorgon en ny orörd vecka framför oss, visst är det härligt!

Kram/Ingela

Snö och slask om vartannat!

 Älskar vintern men då ska snön bli liggande. Här snöar det varannan dag och töar varannan dag, jag vet att det är skånsk vinter, men så tråkigt!!

Stallkatterna tvekar att gå ut, men till slut ger Birk sig ut på jakt. Kvar blir brorsan Odin som inte går så långt hemifrån.

Min förkylning vårdar jag ömt, den ser ut till att vara envis!  Nu har jag även smittat J. som nu också går runt och hostar.

Jag har varit och fyllt på med foder åt hästar, får, höns och sist men inte minst till mina små vänner vid fågelbordet.

Härliga besök har vi haft, Annika först och sedan av barnbarn och barnbarnsbarnen Adam och Aurora. Detta trots förkylningen, som vi säkerligen har fått ifrån de små. 

Annars går den ena dagen efter den andra här, djuren tar upp mycket av dagarna.

Kram/Ingela 

Nu var det min tur!

 Nu går livet här på halvfart, positivt var att jag hann med en ridtur i lördags.

Sedan blev blev jag golvad av en dunder förkylning. Jag har inte varit förkyld under de senaste tjugo åren, så nu var det väl min tur. Det är nu som jag önskar att jag bara hade haft en vandrande pinne som husdjur. Djuren ska skötas oavsett, så det är bara till att bita ihop. Jag plockar fram positiva tankar, en förkylning vad är det?….inget att gnälla om, när det finns  så många som kämpar med en svår sjukdom.

Efter sexton år tillsammans med lilla tippa, var det tid för att ta ett både svårt och ett lättat beslut att låta henne vandra vidare. Hon har inte haft någon aptit och sovit det mesta av dygnets timmar. Jag har försökt med all sorts mat men inget har frestat henne. Då jag fick henne som vuxen katt, visste jag inte hennes riktiga ålder. Men jag har gjort allt för henne under dessa år och jag gav henne ett värdigt slut. Saknaden efter henne är stor, sexton år tillsammans är en lång tid.

Jag hoppas på att hon nu är återförenad med Billie, de två följdes åt och kom båda samtidigt hit som vuxna katter.

Kvar har jag mina två pojkar, livet går vidare.

Kram/Ingela