FÅR ÅRET HAR BÖRJAT!

 Igår kväll tog jag tag i det som inte är lika roligt som att ta bilder….att ta mig tid att radera  bilder i kameran. Innan kameran sprängs!!!

Söndag igen och jag frågar mig samma sak ”alltså vart tog veckan vägen”??

J. är iväg och jagar. Jag började min morgon så här. Kämpade  med en häst, som inte ville att jag gav honom  sin ögonsalva….en rätt ojämn kamp. (ögoninflammation). 

Lilla Wilda tålig o duktig som alltid, när hon ska ha sin dagliga medicin mot Ppid

Nu har jag släppt baggen Pontus in till tjejerna, så nu har får året börjat här.  Detta året ska bara tre ulltottar betäckas, lilla Lycka får vänta ännu ett år innan det är tid för henne.

Hittade denna bilden från i våras på lilla Lycka, tillsammans med sin adoptiv mor.

 Då var hon svart, nu är hon grå precis som mor Tova. 

Kram från Ingela 

SKOR OCH GUMMISTÖVLAR.

 Även om jag inte gillar hösten, så förundras jag över denna kaskad av färger som naturen levererar.

 Prasslet av löven under hästens hovar, andas in den kyliga luften…hösten är rätt fin ändå.

Jag väntar fortfarande på att får klipparen ska höra av sig så att mina ulltottar blir klippta.

Sedan kan ”får året” börja, med årets betäckning. 

Vi vill ju att det till våren, återigen springer ystra små ulltottar omkring här på gården.

Vi har haft besök av vår  hovslagare, så nu är hästarnas hovar fina igen efter hennes arbete…..hennes besök är alltid lika välkommet.

Hästarna har fått nya skor och jag har skaffat nya gummistövlar, slut med att bli blöt om fötterna.

Ja det här vara några små glimtar ifrån min dag.

Kram från Ingela 

HELGEN LIKSOM BARA FÖRSVANN.

 Oh vilken bra början på helgen,  sol så underbart trots att den avslöjar att fönsterna är allt annat en rena. Strunt i det!!!

Jag tänker då ta vara på dagen, för  fönsterna lär inte springa sin väg.

Nu har det hänt igen…jag tog duvhöken på bar gärning inne i hönsgården. Men för hönan var det för sent, höken hade redan haft kalas. 

På med handskar för att  fånga duvhöken som inte hittade utgången på egen hand.

Jag som hade släppt mina höns fria i trädgården idag, så nu blir det till att stänga in dom igen.

Även om jag tillbringar några timmar i stallet varje morgon, så går det mycket lättare när solen skiner där ute.

Att bara gå här hemma och skrota hos djuren, stoppa fingrarna i en av ulltotrarnas solvarma ull när hon kommer skuttande fram till mig.

Fodra de fem hästarna som väntar på mig i hagen, sitta ner en stund höra ljudet av när de tuggar i sig höet. Bara vara inget tvång, bara göra precis vad som faller mig in….så skönt!

När jag skulle fodra ulltottara ikväll, hörde jag något ute i mörkret. Fram kom en liten vilsen höna, som nog hade gömt sig när duvhöken gick till attack. 

Tror att hönan blev lika glad som jag, när hon fick komma in till tryggheten hos de andra hönsen.

Så synd att behöva beröva dom friheten att få gå runt och sprätta här på gården. Duvhöken lär komma tillbaka, så där  är inte mycket annat att göra.

Ja så en lugn och skön helg har jag haft. J. har jagat hela helgen, så han har också fått mängder av frisk höstluft.

Imorgon har vi ny orörd vecka framför oss.

Kram från Ingela 

 

BÄTTRE SENT!

 Skönt med lite hjälp, men när de börjar dra och äta upp materialet till kransarna….betackar jag mig för deras hjälp.

Jag trodde att jag skulle kunna sitta ute i solen och binda några kransar. Inte det lättaste när man har ulltottar springande runt benen kan jag berätta. Så det blev till att lunka in och stänga dörren.

Inte lätt för en liten ulltott, att förstå varför de inte fick hjälpa till med att äta upp maten som jag kom med. 

Ja det blev till slut ett par höst kransar…bättre sent än aldrig.

De får duga så länge, det hänger iallafall något på dörrarna och det får jag vara nöjd med.

Nu hoppas jag att helgen bjuder på massvis med sol.

Kram från Ingela 

FÅR RÅNA SPARGRISEN

 Vissa månader får spargrisen  rånas, usch så mager och eländig han sedan ser ut! Denna  månaden är en liten sådan, optikern, tandläkaren, hovslagaren, får klipparen, djurfoder och veterinären…jag får väl  leva på makaroner resten av månaden hi, hi!!

Sedan går det i raketfart och julklappar ska köpas.

Alltså snart november och jag har ännu inte blivit färdig med att binda ett par höst kransar till dörrarna. Kanske lika bra att att göra ett par jul kransar istället….tiden går som sagt fort!

Med åren har jag blivit lite lat, hänger liksom inte med.      Clementiner, julmust och skumtomtar slinker dock ner långt före jul, ingen risk att jag skulle missa detta….det är ju så gott!

Tiden går fort, för idag är det torsdag igen. Så fokusen ligger på torsdagsmiddagen, då ett gäng hungriga middags gäster snart är på intågande.

Du får ha en skön torsdagskväll.

Kram från Ingela 

 

MATLAGNING OCH BAKNING UTAN EL.

 Ruggigt o regnigt ute, varmt och gott inne, tack vare den sprakande köks spisen.

Har tagit vara på värmen ifrån  köksspisen, lagat dagens middag och bakat….i den. Så mycket pengar jag har sparat idag hi,hi….ett par vedklabbar fixade det.  

De var duktiga förr, kunde reglera så att det blev rätt grader i ugnen, genom att reglera spjället. På något sätt lyckades jag, men som tur är har vi även vanliga ugnar….men kul att testa. Så det lär bli fler bak!

Ulltottarna trotsar regnvädret, hade jag varit som de, då hade jag hellre legat inne i halmen och myst. Jag hör deras bjällerklang ute ifrån hagen, när jag själv sitter inne o har det skönt.

Som den hönsmor jag är trotsade även jag regnet och gav mig ut i hagen, för att försöka locka in mina ulltottar. Efter många om o men förstod de vinken och lunkade in i stallet.

Nu hoppas jag på ett bättre väder imorgon.

Kram från Ingela 

NU ÄR VI REDO FÖR MÖRKARE TIDER.

 Efter en sommar på logen, var det tid för stallkatten att flytta in till ulltottarna.

Ett gäng nyfikna ulltottar såg fundersamma ut när jag bäddade till katten i hennes låda, hon ska ju ligga varmt och skönt i vinter.

Nöjd över att ha sett vad jag sysslade med, gick bossen baggen Pontus ut igen.

Så nu är vi redo inför den mörka årstiden. Katterna är för det mesta inne i stallet, ulltottarna tillbringar nätterna inne och hästarna är installade under natten. 

Känns tryggt att ha djuren i närheten.

Kram från Ingela 

EN SAKNAS.

 Nu har det hänt, en fin röd ungtupp är som bortblåst. Har han blivit till ett skrovmål åt Duvhöken eller vad??….det lär jag inte få något svar på.

Till höns damernas högljudda kacklande av besvikelse, har de fått hålla sig inne i hönsgården nu för ett par dagar framåt.

Som väl är, så finns här många tuppar….men tråkigt ändå, att han fick sätta livet till så ung.

Det är priset för att låta hönsen gå fritt, men friheten är liksom livet för en liten höna eller tupp.

Kram från Ingela 

UPPE PÅ HÄSTRYGGEN IGEN.

 Känns skönt att åter sitta uppe på hästryggen, efter vurpan för fjorton dagar sedan.

Fyra timmar flyger fort iväg  ute i naturen, bara jag o hästen….så avkopplande för kropp och själ.

Idag är det ju torsdags middag här på gården, så jag hinner inte med någon ridtur.

Jag tycker att våra Aroma äpplen är stora, men inget mot äpplena som är plockade i Helsingör. Ett enda äpple behövdes till knäckpajen. Två äpplen gick det på ett kilo, ja de där danskare kan det där med  att odla äpplen.

Knäck  paj

200gr smör smältes och blandas med följande.

3 dl vetemjöl 

3 dl havregryn

2 1/2 dl socker

Skala och skiva äpplena o lägg dem i paj formen.

Strö kanel och ringla sirap över äpplena.

Lägg degen över,

Ringla sirap över degen.

Grädda i 200 grader i ca: 30 minuter.

Servera glass till.

Nu måste jag sätta fart, så att middagen blir färdig tills de kommer.

Kram från Ingela  

NOSTALGI TRIPP.

Gäsp…morgon trött vill inte gå upp, beckmörkt ute o så motbjudande.

Gräset känns krispigt under fötterna, när jag går ut till stallet, alltså frost igen. Inte bara jag som är morgon trött, hästarna gäspar o kisar med ögonen när jag tänder upp i stallet.

Tänder upp i köksspisen, en sprakande värmande brasa och morgonens första kaffe….sedan vaknar jag till liv.

Idag gjorde jag och en av hundarna en nostalgitripp, dit vi bodde under trettio år. Gick på välbekanta stigar som jag tidigare har vandrat på oräkneliga gånger. 

Den lilla jaktstuga fanns fortfarande kvar, men ärrad utav tiden.

Så klart blev det även lite svamp plockning.

Murklorna avstod jag från att plocka, höll mig till trattisarna.

 Kände mig som om jag hade kommit hem igen under min vandring, men samtidigt inte. 

Kram från Ingela