Kunde vissla mig blå!!

Kom hem igårkväll och gick ut i stallet.... det var tid att släppa in hästarna. Öppnar stalldörren för att vissla in hästarna, de brukar komma i full galopp när de ska in. 
Visslar och visslar, men inga hästar visar sig. Ger mig ut i hagen med ficklampa, går och går..... men var är de?? 

Kolmörkt inte lätt att hitta dom, är på väg tillbaka då jag upptäcker de långt borta..... äntligen!! 
Tar ledaren i ett grimskaft och vi börjar vandringen alla sex. 
Det är ju ingen fotbollsplan vi går på precis, det gäller att se var jag sätter fötterna. Då händer det jag minst önskar...... jag snubblar och faller pladask,bara till att hoppas att de ser mig där jag ligger.... vill inte bli trampad av någon häst. Det gick bra och jag kan resa mig, med tre lätt stuckade fingrar. 
Du tänker säkert, hästarna kunde väl varit ute då det finns ligghall. 
P.g.a. natt frost bör inte hästar som har haft fång, gå och beta..... därför var jag illa tvungen. 
Detta var inget jag önskade att sysselsätta mig med efter ett kvällspass. 
Men jag kunde lättad gå in igen, när jag visste att de var inne i sina boxar. 

Man lever farligt hemma, så idag beger jag mig till jobbet med mina ömmande fingrar ..... där det är lite tryggare hi, hi!! 
Kram Ingela