Ridturer ibland naturens sprakande färger.

 Eilifur som behöver det minst, gapar efter mer mat, med huvudet i Mulles hö.

Ännu behöver han gå ner mer i vikt, så det får bli mer motion. 

Fari tycker jag nog ha nått lagom vikt. Börjar bli lite svårt att avgöra, nu när de börjar få vinter pälsen.

Två morgnar har solen visat sig och jag har inte varit sen till att utnyttja det med ridturer. Så underbart vackert med alla sprakande färger i naturen.

Två nöjda hästar som har fått gå i hagen och beta i en och halv timme….det är lycka för en häst. Så härligt att se dom gå och beta, det är ju så det ska vara.

Min lille Mulle och Wilda gnäggar kallande på sina kompisar när de försvinner ett tag ifrån dom. I november hoppas jag kunna låta de två få beta en liten stund de också.

Till helgen får vi besök av släktingar ifrån Danmark. Då får jag sällskap på mina ridturer, så det ska bli kul. Ett knäckebröd någon gång då och då efter dagens slut är alltid uppskattat av både hästar och ulltottar.

Väl att jag har två armar, för vänta vet de inte vad det är, när det gäller att få sitt knäckebröd.

Kram/Ingela