Inte bara en höna.

 Som jag tidigare har berättat, så fodrar jag fåglarna året runt. Men nu fodrar jag på två ställen, jag har satt upp foderautomater i plommonträdet med hopp om att katterna inte ska jaga fåglarna där.

Jag vet inte hur många gånger om dagen jag får ta ner den ena katten ifrån detta fågelbordet?

Det blev flitigt besökt, maten gick som smör för solen, trettio fem talgbollar har det åt på fem dagar!

Veckan började sorgligt, då min älskade lilla  ’Pyttan” blev dålig och jag såg åt vilket håll det gick på. Så det sista som jag kunde göra för henne var att låta henne få somna in. Nu har jag ingen liten höna som glad kommer hoppandes så fort hon såg att jag åt glass, inte heller någon höna som kommer in i Lusthuset när det vankas grillat och som vill ha majs. Ja hon var väldigt speciell, ville hellre umgås med hunden och oss istället för hönsen. Hon var inte bara en höna, så hon är saknad.

Jag hoppas att hon  har återförenats med syrran där uppe i höns himlen.

Det var min sista svartakopparmaran höna, så nu har jag bara silkeshöns.

Den här lilla Wilda som pga av sjukdom inte får beta av gräset, lyckades rymma över till de två islänningarna som får gå på eftermiddagen och beta. Vilken fart hon fick när jag skulle få tag på henne, men till sist fick jag över henne där hon skulle vara tillsammans med Mulle.

Lite halm fick henne på andra tankar.

Mulle håller sig på rätt sida, ännu får jag kanske tillägga. Jag förstår att det ser lockande ut när de andra går där på andra sidan och betar.

Det var några av veckans händelser.

Kram/Ingela