Ull tröja och frusna fingrar.

 Sex minus så ulltröjan åkte på, ulltottarna har ännu sina härliga pälsar som värmer dom gott. Det här är mitt önske väder, när man kan gå och skrota här hemma på gården i en härlig stor ulltröja. Här på landet är det ingen modevisning.

Tänk att min lilla Vilja snart går mot åtta år, hon har alltid varit lika gosig. 

Alla fåren är väldigt sociala, men jag och Vilja har ett speciellt band till varandra, precis som  man hade med våran saknade Lasse.

De är inte bara får, de är så mycket mer.

Min Pontus som jag har nu är en härlig och mysig bagge som aldrig har gjort någon antydan till att stångas. De andra baggarna som jag har haft, har jag blivit stångad av flera gånger. Inget trevligt när man ska behöva se upp när man går in till ulltottarna. Så en av baggarna ligger nu snällt på köks soffan, där kan han inte längre stångas! Lille Bhää är lika snäll som sin far Pontus, så därför fick han bli kastrerad, så att han kunde stanna kvar.

Minusgrader har fått en baksida, nu när jag måste vattna ur allt hö till små hästarna. Vattnet fryser precis som mina händer, hur ska det bli om minusgraderna sjunker till tvåsiffrigt? Men ännu är vi inte där, tack och lov. 

Oavsett väder, så är livet underbart, en gåva som man inte ska ta för givet. Jag njuter av varje dag och tar vara på nuet.

Kram/Ingela