Även bakom det mörkaste molnet,finns en sol ....efter en förlamad tid, som enbart har bestått av oro, börjar molnen allt mer att skingras och solstunderna blir allt flera.....vi är så tacksamma för att det börjar gå på rätt håll.
Naturen ger mig en oerhörd kraft,när livet på något sätt känns skört.
Åter börjar vi så smått att åter kunna skönja livet runt omkring oss.
Åter börjar vi så smått att åter kunna skönja livet runt omkring oss.
Mycket nytt har stuckit upp ur jorden,vitsipporna ser ut till att sjunga på sista versen, där de står och bugar farväl i vinden.
Underbart att få komma ut ur bubblan, som höll på att kväva oss och vi börjar så smått att kunna andas ut.
Vi tar en dag i taget, mera behövs inte!
Kraam Ingela
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Kommentar: