BÄTTRE SENT!

 Skönt med lite hjälp, men när de börjar dra och äta upp materialet till kransarna….betackar jag mig för deras hjälp.

Jag trodde att jag skulle kunna sitta ute i solen och binda några kransar. Inte det lättaste när man har ulltottar springande runt benen kan jag berätta. Så det blev till att lunka in och stänga dörren.

Inte lätt för en liten ulltott, att förstå varför de inte fick hjälpa till med att äta upp maten som jag kom med. 

Ja det blev till slut ett par höst kransar…bättre sent än aldrig.

De får duga så länge, det hänger iallafall något på dörrarna och det får jag vara nöjd med.

Nu hoppas jag att helgen bjuder på massvis med sol.

Kram från Ingela