Skönt med en vän vid sin sida.

 Mulle tyckte inte sällskapet passade ute i hagen, trots att han fick beta av det saftiga gräset. Han visade tydligt att han ville tillbaka till sina kompisar, trots att menyn där består av torrt hö. 

Älskade lilla häst, du vet vad du vill.

Det är väl om något, ett bevis på att vänner betyder mycket även för en liten häst. Samt att själv få välja dom. Så gör ju även vi, det hade ju varit gräsligt om någon annan hade valt vem vi skulle umgås med.

 Vilja och Mysan som är de två vita ulltottarna följs åt överallt, går den ena in i stallet följer den andra efter. Det är så gott att se, hur mycket det betyder att ha en vän vid sin sida.

De här två hönorna är oskiljaktiga, de går ner och äter tillsammans, för att sedan sätta sig på sin pinne igen, så även höns har sin alldeles egna vän.

Idag fick Fari och jag sällskap på ridturen. En vän till min ena dotter fick låna Eilifur, vi tog det lugnt då hon inte har så mycket rid vana….men det gick bra.

Så fick även jag lite hjälp här på gården och det är alltid välkommet.

J. hade grillat korv när jag kom hem efter ridturen, som vi fick äta inne i lusthuset, för det blev världens åskväder. Skönt iallafall att vi hann hem innan åskan brakade loss.

Kram/Ingela