Ja det är min skyldighet som djur ägare att avsluta ett lidande. En av mina ståtliga tuppar har haltat och jag trodde först på en stukning. Men då det inte blev någon bättring trots vila, blev beslutet idag på morgonen att ta bort honom.
Nu till något mera glädjande. Slut på boxvilan för min lilla Wilda.
Så hon fick gå ut till sina två häst kompisar medans jag mockade i deras hage. Hon går åter normalt, otroligt vad selevitan boxvila och halm som foder i två dagar kan göra.
Då jag ser att hon även springer, får hon bli kvar hos sina kompisar. Ja Wilda jag sa att vi skulle fixa det och det gjorde vi, denna gången också.
Ja du det är sådant här som gör att jag inte ger upp.
Jag tror att hon förstår att det är för hennes eget bästa, när hon har boxvila och behöver käka halm. Hon är så tålig den lilla, som har varit genom mycket. Otaliga är veterinär besöken, till henne.
Dessa två är trots skillnaden i storlek gårdens lilla kärlekspar.
Det blev både ett mindre roligt och ett helt underbart inlägg idag. Nu tar jag nya tag och firar det positiva med ett glas rosé!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Kommentar: