Det finns en värld där ute.

 Vad gör det att det regnade idag, när man mötes av denna härliga lille killen i stallet.

Nu har lille Bhää som Aurora har döpt honom till, fått två öronbrickor i sina små öron. Så nu känner han sig som en stor kille!

Jag har även släppt ut mamma och lille Bhää till de andra ulltottarna. Jag brukar göra det när lammet är ca två/tre dagar, men då lamningen blev som den blev, har jag velat ha lite extra uppsikt på tackan.

Lite frågande såg han ut när jag öppnade luckan och när en ny värld öppnade sig för honom där utanför.

Nu känner jag åter av min ländrygg, attans rygg den smärtar så fort jag är i stillhet. Liniment och massage hoppas jag ska lindra något. Vårdyrket och gårdssysslorna har satt sina spår både här och där. Jag ska inte klaga, det finns så många som kämpar på med värre saker.

Imorgon hoppas jag hinna med att så lite fröer. Den bästa tiden är nu, när man har allt framför sig….väntans tider kallas det väl!

Nu håller vi fredagskväll.

Kram/Ingela