Liten med stor vilja har den där Mulle, han kan verkligen visa vad han vill. I morse ville han inte följa med de andra två hästarna när de som vanligt skulle flyttas över till hagen med grönt gräs.
Han gick inte att flytta, han var som fast vuxen i marken. Så det var bara till att ge upp och låta honom få gå med hästarna som har hö på sin matsedel. Om det var sällskapet som inte passade herrn eller gräshagen, ha det vet bara han själv!!
Lille Bhää som var kolsvart som mindre, börjar att nu bli grå i ullen, precis som far och mor sin. Men så klart lika söt ändå.
Han som kycklingarna växer alldeles för fort, han är nu snart stora killen.
Vår bästa tid är verkligen nu, jag tar vara på varje minut. Tror att djuren gör det samma.
Nu har det gått fyra dagar sedan vi sist såg Kaj Kaja, något måste ha hänt. Eftersom han inte var rädd för djuren här på gården, kanske räven har varit framme och tagit honom? Ingen som längre sitter på morgonen och väntar på att få sin majs av mig, han är verkligen saknad.
Men hoppet lever så klart kvar, att han ska stå där igen en morgon när jag kommer ut.
Kram/Ingela
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Kommentar: