Upp tidigt för att fodra hästarna, så att de hade ätit färdigt tills vår hovslagare kom. En och annan gäspade stort och undrade säkert om jag var snurrig som väckte dom vid denna hutlösa tid!!
När hästarna hade blivit verkade och skodda, rullade nästa bil in här på gården och ut klev min lilla hjälpreda.
Äntligen skulle hon få rida, jag trodde att hon skulle tröttna fort, men icke!! Först blev det i sadeln tillsammans med mig, sedan fick hon rida själv med mig som ledsagare. Det var inte lätt att få henne ur sadeln, gråt och tårar blev resultatet när jag lyfte ner henne. Så ridningen var toppen.
När vi hade fodrat alla djuren, var det tid för att förbereda middagen, för det var även veckomiddag!
Lille Adam såg allt än annat nöjd ut, då storasyster åt friterade bananer med glass och han fick inget!
Ja ibland blir det allt på samma gång, men härligt var det.
Kram/Ingela
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Kommentar: