Så glad för att Vilja åter går som vanligt, hennes hälta är borta. Går ut med de andra ulltottarna och kommer för att gosa, så skönt. Hon har en speciell plats i mitt hjärta, hon föddes när ett av våra barnbarn råkade ut för en allvarlig olycka och vi inte visste om han skulle klara sig. Då döpte jag henne till Vilja, efter vår starka vilja att barnbarnet SKULLE klara krisen, vilket han gjorde.
Att en liten ulltott kan ta en så stor plats i hjärtat mitt, så klart har alla djuren en plats där också.
Aurora älskar ulltottarna, men Vilja och hon har ett speciellt band. Att se de hur de två går tillsammans, är allt lite rörande i matte hjärtat. Höra Aurora säga nu är jag inte längre ledsen för nu är Vilja bra igen. Ja bilderna talar för sig själv, så egentligen onödigt med text.
Ulltottar är så otroligt sociala djur, älskar att få gosa och vad är väl bättre än att sitta ner i halmen med ett gäng ulliga tottar som vill mysa. Köra ner fingrarna i deras varma ull och inandas lukten av ull, det gör en varm i hela kroppen.
Så skönt att allt här på gården förhoppningsvis ska vara bra igen….
Kram/Ingela
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Kommentar: