Efter en månads oro, kan jag åter andas ut. Vad som egentligen var orsaken till att hästen hade ont och inte ville stödja på ena frambenet är ett mysterium. Både veterinären och hovslagaren har varit här ett antal gånger. Det viktigaste är att han nu går normalt igen och inte längre har ont.
Lika glad som jag, är lilla Wilda över att hennes älskade Fari åter kan gå tillsammans med henne ute i hagen.
Nu kan allt rulla på som vanligt igen, här på gården….så skönt.
Hönsen här värper som aldrig förr, vi drunknar snart i ägg!!
Ungtupparna har växt till riktigt stiliga killar, charmar de inte hönorna nu, så vet jag inte vad?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Kommentar: