Vem är jag bakom ”Lantliv på Liljegården”?
En positiv varelse som ser på livet med glädje.
Pensionär sedan tre år tillbaka, fattar det inte och ska snart till att att nolla...jisses anamma!!
Att jag bor på Liljegården behöver jag kanske inte berätta?
Har både utflugna barn sedan länge och barnbarn,
För övrigt så var det en av döttrarna och ett av barnbarnen som tyckte att jag skulle skaffa hästar till gården.
Deras intresse av hästarna har som man säger svalnat.
Så nu jag har fem hästar kvar här, tur att mitt intresse finns kvar!!
Ett gäng ulltottar finns det också, alltså dessa ulliga gulliga djur, älskar dom.
Även om det kommer några mindre passande ord, när jag hämtar ut dessa två banditerna ifrån trädgårdslandet! När jag sedan ser att de smaskat i sig alla plantorna av mina sockerärtor och gnagt på vinbärsbuskarna...då skulle jag kunna sälja dom billigt!
Tur för dom, att jag inte är långsint.
Jag undrar vem vi stängslade in trädgårdslandet för, inte åt dessa två busfröna åtminstone!!
Två stallkatter som inte tål varandra finns här också, den ena bor hos ulltottarna och den andra trivs hos hästarna.
Två små hundar som inte tål katterna, bor här också...så det är full rulle!...ha, ha!!
För två år sedan skaffade jag åter höns, fem små dunbollar flyttade in. Det brukar börja i liten skala och innan man vet ordet av det... så har fem blivit till femtio höns. Hur gick det till?..hi, hi!!
Sist men inte minst mannen i mitt liv J. och hans lille Lasse.
Ja du ,det här var en liten inblick i mitt liv, djur som du förstår, är ett stort intresse.
Det har även vuxit fram lite odlar glädje hos mig, Om det sedan blir skörd eller inte, beror på de två busungarna?
Jag är en enkel människa, positiv och ser möjligheter istället för hinder. Älskar de små tingen här i livet, naturen är stället där jag trivs bäst.... njuta av allt det vackra och tystnaden.
Tack för att du orkade och tog dig tid att läsa ända hit.
Jag önskar dig en fortsatt fin helg.
Kram från Ingela
En positiv varelse som ser på livet med glädje.
Pensionär sedan tre år tillbaka, fattar det inte och ska snart till att att nolla...jisses anamma!!
Att jag bor på Liljegården behöver jag kanske inte berätta?
Har både utflugna barn sedan länge och barnbarn,
För övrigt så var det en av döttrarna och ett av barnbarnen som tyckte att jag skulle skaffa hästar till gården.
Deras intresse av hästarna har som man säger svalnat.
Så nu jag har fem hästar kvar här, tur att mitt intresse finns kvar!!
Ett gäng ulltottar finns det också, alltså dessa ulliga gulliga djur, älskar dom.
Även om det kommer några mindre passande ord, när jag hämtar ut dessa två banditerna ifrån trädgårdslandet! När jag sedan ser att de smaskat i sig alla plantorna av mina sockerärtor och gnagt på vinbärsbuskarna...då skulle jag kunna sälja dom billigt!
Tur för dom, att jag inte är långsint.
Jag undrar vem vi stängslade in trädgårdslandet för, inte åt dessa två busfröna åtminstone!!
Två stallkatter som inte tål varandra finns här också, den ena bor hos ulltottarna och den andra trivs hos hästarna.
Två små hundar som inte tål katterna, bor här också...så det är full rulle!...ha, ha!!
För två år sedan skaffade jag åter höns, fem små dunbollar flyttade in. Det brukar börja i liten skala och innan man vet ordet av det... så har fem blivit till femtio höns. Hur gick det till?..hi, hi!!
Sist men inte minst mannen i mitt liv J. och hans lille Lasse.
Ja du ,det här var en liten inblick i mitt liv, djur som du förstår, är ett stort intresse.
Det har även vuxit fram lite odlar glädje hos mig, Om det sedan blir skörd eller inte, beror på de två busungarna?
Jag är en enkel människa, positiv och ser möjligheter istället för hinder. Älskar de små tingen här i livet, naturen är stället där jag trivs bäst.... njuta av allt det vackra och tystnaden.
Tack för att du orkade och tog dig tid att läsa ända hit.
Jag önskar dig en fortsatt fin helg.
Kram från Ingela
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Kommentar: