ATT SKILJAS ÅT

Igår var det tid för att skilja lamm ifrån deras mammor, ett sorgset 

ögonblick. Höra både mammornas 

och lammens hjärtskärande 

bhääande, gör så ont.
Det är dags att stå
på egna ben. 

En ettårig tacka följer med dom till deras nya hem, det kommer 

till att bli så bra.

Nog känns det att skiljas, som 
den hönsmamma jag är...en naturlig känsla, om man älskar någon. Samtidigt känns det bra, för jag vet att ulltottarna är efterlängtade i sitt nya hem.

Imorgon ska vi ta dagen till att mocka ur i fårstallet. Sedan ska 
där målas, så där är frescht, 
tills att min lilla flock av 
ulltottar, åter flyttar in 
i sin vinterbostad.
Kram från Ingela