Oj!!

....gav mig iväg klockan halv tio, tittade åter på klockan när vi var hemma... halv ett!!
Kan väl lugnt påstå att tiden sprang iväg precis som hästen i det vackra vädret!
   En kille, med ett hjärta av guld...Pjakkur!

           

Men inget varar för evigt, så inte heller solen strålar..... det gäller att ta vara de ljusa stunderna här i livet oavsett vad det än gäller!
                              Kram /Ingela