Känner mig en aning mörbultad. Så kan det bli när man har för bråttom och benen liksom inte hinner med …plötsligt låg jag där i stallgången, med en häst framför mig och en bakom.
Benen är hela, bara en sådan sak får jag vara tacksam för. Jag får ta det lite lugnare, för man är ju inte precis tjugo år längre….men det har hjärnan inte fattat!!
Snart kliver vi in i september, då skogarna bjuder på en mångfald av svampar.
Något gick snett med äggen som hönan så troget hade ruvat på i tjugoen dagar …stackars lilla höna, inte en enda kyckling kläcktes.
Livet kan vara hårt även i höns världen.
Jag får väl vänta och se om det blir fler kycklingar i år, då det ligger ytterligare en höna och ruvar.
Kram/Ingela
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Kommentar: