Allting har sin tid.

Påskliljorna och vitsipporna vajar i vinden och börjar så smått tacka för sig. Lite sorgligt men allt har ju sin tid.

Det har gått några veckor sedan Aurora fick så några frön, som var hennes alldeles egna och som hon sedan skulle få följa.

Nu har det gått några veckor och hennes frö har blivit till plantor, så snart ska hon få plantera ut de i vårt land. Vi hoppas så klart på att det kan bli till någon melon så småningom, annars har hon iallafall fått uppleva vad ett litet frö kan förvandlas till.

Min lilla trädgårdsmästare är så stolt över sina växter.

Underbara dagar även om det har blåst med svin kalla vindar och nätter med minusgrader. 

Hönan Anna verkar ha kommit över chocken hon fick när hennes vännina Agda blev tagen av höken. Det tog nästan ett helt år, så även en liten höna har känslor.

Mina två kattpojkar hittar på hyss dagen i ända, tar sig in till hönsen och spatserar upp för stegen till hönsens sittpinnar där de skrämmer livet ur hönsen.

Gräver upp aklejorna som jag precis hade planterat, men jag kan så klart bara skratta åt deras upptåg….de blir väl vuxna 

någon gång.

I kommande vecka hoppas jag på lite varmare väder så att alla växterna som trängs här inne ska kunna planteras ut.

Nu tänker jag hålla fredagskväll med lite gott att äta och dricka.

Du får ha en skön helg.

Kram från Ingela