Friheten behöver vi alla.

 Att det är morgon här går inte att ta miste på, en hel drös med tuppar försöker överrösta varandra! Härligt eller störande?…för mig tillhör det liksom.

Hönsen tyr sig redan till varandra som  kycklingar, sedan följs de oftast åt två och två som vuxna. Därför är det sorgligt om de mister sin följeslagare. Att låta hönsen gå fritt ute i friska luften, är lika viktigt för mig som för hönsen. Dessa kycklingar på tolv veckor går tillsammans och alla sover tätt ihop i en hög på natten. Här står aldrig kyckling på menyn, med tanke på hur kycklingarna har det innan de hamnar i butikernas kyl diskar.

Höstkvällar och mornarna är helt magiska, med sitt dis som ligger över hagarna. Svalt och skönt innan solen kommer fram, sedan jagar jag skugga….för trettiosjugrader i solen det är vad det tål!

Det är ett evigt bärande av vatten hinkar till djuren som dricker massvis nu i värmen. Så någon annan styrketräning behövs då inte!! 

Mina rabatter är rena katastrofen, mer ogräs än blommor! Ryggen fixar liksom inte, att jag rensar i marknivå, så det är bara till att blunda för eländet. Jag tänker istället på allt jag kan här på gården med alla djuren och känner mig nöjd. Varför är det lättare att fokusera på det man inte kan, istället för på allt man kan??

Kram/Ingela