Från begravning till blåbär skogen.

 Alltid händer det något roligt när Aurora är här och även ibland något sorgligt.

Som när katterna släpar in en liten fågel som har fått sätta livet till, inte bara det…sedan låter de den ligga. Så himla onödigt, jädrans katter ni kunde åtminstone äta det ni har tagit död på.

Så sorgligt, så det fick bli begravning. Med en liten barn hand, lade hon ömt ner den, i den ny grävda gropen. En liten sång fick den, innan vi fyllde jord över. ” Mormor kommer den nu upp till månen där vår häst Pjakkur är.” Ja det gör den….” men mormor hur ska den kunna flyga dit upp när vi har lagt jord över den?” Ja vad svarar man på det?

Barn är härliga och de tar allting så naturligt, så var det bra med det! För nu skulle vi gå en tur i skogen och plocka blåbär.

Att det var katterna som hade tagit fågeln, var liksom glömt…långsinthet vad är det? 

” Mormor kan du ringa till mamma och säga att hon inte ska komma på länge?” 

Behöver väl knappast säga att vi hade en härlig dag tillsammans!

Kram/ Ingela