Steg upp till en kall morgon med minusgrader ute. Vedspisen sprakande spred en varm och go värme i köket. Doften av nybryggt kaffe var inte dumt det heller.
Sedan började dagen, för ute i stallet väntade fyra hungriga hästar på mig.
Fortfarande kommer jag på mig att jag packar fem kassar med hö och kallar Fari för Pjakkur. Det tar sin tid att vänja sig, för Pjakkur har satt ett sådant avtryck i mitt hjärta.
Jag skulle tagit itu och rensat bort i pallkragar och tömt växthuset, men jag har prioterat ridturerna istället. När solen lyser då känns det lite roligare, men det andra hinns nog med så småningom.
Svett kille efter en två timmars tur, på fredag ska vi ut igen Eilifur!
Jag har börjat med att träna lilla Wilda med sadel så att hon ska gå att ridas. Jag tror inte att det ska vara några problem, för hon är så stabil orädd.
Med långa och stora stigbyglar fick det bli så att hon ska känna dom när hon går. Ännu har hon traskat på som om hon alltid hade haft en sadel på ryggen.
När jag körde in henne, var det inga problem för henne att börja dra sulkyn… så hon ska nog också bli ridbar.
Ja det blev mycket häst i inlägget.
Du får ha en härlig kväll.
Kram/Ingela
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Kommentar: