En kilometer.

 Kändes som om det var hundra år sedan jag satt i sadeln, smärtan i mitt ben har satt käppar i hjulet! 

Bära eller brista, insmord i liniment och en pall för att komma upp i sadeln. Sedan var det bara till att njuta av naturen och det fina vädret sittande på hästryggen.Halva turen kände jag av lite smärta, men sedan hände det något. Ungefär som om det lossnade och ingen smärta, alltså denna känslan. Så det blir fler ridturer.

Idag blev det en tur på en kilometer med mina apostlar hästar och liniment. Inte långt, jo för mig som inte har klarat av mer en max två hundra meter tidigare med enorm smärta i benet. Jag ropar ännu inte hej! Att kunna gå tar man som en självklarhet, så detta känns stort för mig.

Var rädd om dig.

Kram från