Små händelser

Små händelser
Livet här

måndag 27 oktober 2025

Gråsparvarna blev till pilfinkar.

 Det är otroligt med småfåglar som har hittat hit till mina fågel restauranger. Jag trodde att dessa var vanliga gråsparvar, så fel jag hade. Pilfinkar var namnet kvittrade de, ja så kunnig är jag på fåglar. Jag ber om ursäkt för att jag kallade er gråsparvar. Pilfinkar har så klart brunt huvud, gråsparvarnas huvud är grått.

Jag måste se till att göra en bättre lösning på upphängningen i plommon trädet. Inte det smartaste, som jag har nu. Jag måste upp på en stege som står på  ojämn mark, för att fylla på mat till fåglarna. Ja du kan väl räkna ut, hur det annars kommer  till att sluta! Nu har jag fixat det!

I år finns det inte ett endaste rönnbär på rönnarna till fåglarna, då ska det väl bli en mild vinter…eller hur är det?Skönt isåfall med tanke på allt hö som jag skall vattna ut till hästarna.



Stallkatten Odin börjar så smått att fatta, att han inte ska lägga sig uppe på fågelbordet. Nu räcker det att jag visar mig, så hoppar han i raket fart ner igen. Ja det gäller att vara envisare än katten!!


Allt fixat i stallet, höet är vägt och hänger klart till i kväll och i morgon bitti. 

Regnet fortsätter, jag är så trött på det!!  Jag plockade in lite kvistar av buxbomen, gick in och gjorde ett par hjärtan. Tiden går ju så himla fort, snart är tid att binda lite kransar till dörrarna.

Du får ha en skön kväll.

Kram/Ingela







söndag 26 oktober 2025

En blöt helg.

 Ja helgen har varit blöt så det förslår, jag menar allt regnandet, om du trodde något annat!     Nu måste väl grundvattnet ha ökat rejält. Har klatschat runt här på gården i gummistövlarna.


Inte ens hönsen ville gå ut, då är det blött!! Förstår dom, jag hade gärna stannat kvar där inne hos dom. Men det var bara till att ge sig ut i regnet igen.




Fåren låg så gott idisslande och förnöjda i halmen, de som hönsen hade inte den minsta tanken på att ge sig ut.




Småfolket som går i grushagen, får nu sin lunch inne i ligghallen. Även om höet är blött, så tror jag att de uppskattar att stå där inne och äta.


De andra två får gå ute i hagen och beta när det är tid för lunch. Så det är två nöjda hästar.




När alla var nöjda, traskade jag sjöblöt in i stugvärmen. Där jag tog tag i städningen på ovanvåningen, nedan våningen får allt vänta…jag måste ju spara lite av det roliga till en annan dag!!


Summa av denna helgen är vått och åter vått!
Kram/Ingela




fredag 24 oktober 2025

Inte bara en höna.

 Som jag tidigare har berättat, så fodrar jag fåglarna året runt. Men nu fodrar jag på två ställen, jag har satt upp foderautomater i plommonträdet med hopp om att katterna inte ska jaga fåglarna där.



Jag vet inte hur många gånger om dagen jag får ta ner den ena katten ifrån detta fågelbordet?



Det blev flitigt besökt, maten gick som smör för solen, trettio fem talgbollar har det åt på fem dagar!





Veckan började sorgligt, då min älskade lilla  ’Pyttan” blev dålig och jag såg åt vilket håll det gick på. Så det sista som jag kunde göra för henne var att låta henne få somna in. Nu har jag ingen liten höna som glad kommer hoppandes så fort hon såg att jag åt glass, inte heller någon höna som kommer in i Lusthuset när det vankas grillat och som vill ha majs. Ja hon var väldigt speciell, ville hellre umgås med hunden och oss istället för hönsen. Hon var inte bara en höna, så hon är saknad.



Jag hoppas att hon  har återförenats med syrran där uppe i höns himlen.




Det var min sista svartakopparmaran höna, så nu har jag bara silkeshöns.




Den här lilla Wilda som pga av sjukdom inte får beta av gräset, lyckades rymma över till de två islänningarna som får gå på eftermiddagen och beta. Vilken fart hon fick när jag skulle få tag på henne, men till sist fick jag över henne där hon skulle vara tillsammans med Mulle.


Lite halm fick henne på andra tankar.



Mulle håller sig på rätt sida, ännu får jag kanske tillägga. Jag förstår att det ser lockande ut när de andra går där på andra sidan och betar.


Det var några av veckans händelser.

Kram/Ingela


måndag 20 oktober 2025

Ull tröja och frusna fingrar.

 Sex minus så ulltröjan åkte på, ulltottarna har ännu sina härliga pälsar som värmer dom gott. Det här är mitt önske väder, när man kan gå och skrota här hemma på gården i en härlig stor ulltröja. Här på landet är det ingen modevisning.

Tänk att min lilla Vilja snart går mot åtta år, hon har alltid varit lika gosig. 



Alla fåren är väldigt sociala, men jag och Vilja har ett speciellt band till varandra, precis som  man hade med våran saknade Lasse.


De är inte bara får, de är så mycket mer.







Min Pontus som jag har nu är en härlig och mysig bagge som aldrig har gjort någon antydan till att stångas. De andra baggarna som jag har haft, har jag blivit stångad av flera gånger. Inget trevligt när man ska behöva se upp när man går in till ulltottarna. Så en av baggarna ligger nu snällt på köks soffan, där kan han inte längre stångas! Lille Bhää är lika snäll som sin far Pontus, så därför fick han bli kastrerad, så att han kunde stanna kvar.




Minusgrader har fått en baksida, nu när jag måste vattna ur allt hö till små hästarna. Vattnet fryser precis som mina händer, hur ska det bli om minusgraderna sjunker till tvåsiffrigt? Men ännu är vi inte där, tack och lov. 




Oavsett väder, så är livet underbart, en gåva som man inte ska ta för givet. Jag njuter av varje dag och tar vara på nuet.

Kram/Ingela

fredag 17 oktober 2025

Visst är det härligt med rutiner!

 Jag har fått in bra rutin på morgonen. Först frukost till alla mina djur och så klart även till mina gäster Kaj kaja och små fåglarna.


Jag kan inte ha bättre skådespel utanför köksfönstret. Full fart året om!




Vem kan motstå Kaj kaja när han kommer så fort han ser mig och vill ha mat, efter en stund kommer även den något blyga frun Kajsa!


Sedan blir det en snabb frukost till mig. En ridtur i naturen blir dagens belöning. Detta är en perfekt morgon för både mig och hästarna, några gånger i veckan.



Detta fungerar så länge det inte regnar.


Nu börjar jag så smått se vilket kön de små kycklingarna har, så klart en hel drös med tuppar. Ja se det där manfolket ska alltid vara över representerade oavsett vad det än gäller!!
Här ser du en liten höna.


Den här stiliga kycklingen är så klart en tupp.


Silkeshöns tupparna är lugna av sig, så över vintern får de vara kvar innan det blir tid att ta bort en del av dom.
Alla tretton håller ihop både när de går ute och när det är dags att natta sig, ligger de i en hög tätt tillsammans.


Ja det här var lite blandat här ifrån   Liljegården idag!
Kram/Ingela


tisdag 14 oktober 2025

Härliga dagar med familjen ifrån Danmark.

 Alltid lika roligt att få rå om dom i några dagar. Jag tycker att vi hann med mycket under dagarna de var här. Höst är ju lika med svamp plockning, så att de kunde få svamp med sig hem.



En lång ridtur i naturen blev det i det härliga vädret.





Så jag har haft både sällskap på ridturen och hjälp med både hästar, höns och mina ulltottar. Fåren är liksom katterna här, väldigt reserverade när det kommer någon de inte känner, men med knäckebröd gick det att charma fåren.

Det blev en hastig inbjudan till middag, till de av familjen som kunde komma hit med kort varsel, nu när vi hade besök från Danmark. 


Mille fick vara med och se hur det gick till att verka och sko hästarna, när vår hovslagare kom hit. 


Idag var det dags för hemfärd igen, men vi hann med att besöka några secondhand butiker innan de åkte. Som du säkert förstår, så har det varit några härliga dagar.

Kram/Ingela