Lördag.

 Isigt och knutigt, det gäller att ta det lilla lugna ute hos hästarna så att jag inte står på näsan. Det gäller att träna utan kryckorna nu.

Jag älskar vintern, men allt hade varit så mycket lättare med barmark just nu.

Jag har inte ridit sedan början av november, så det är inte konstigt att jag har en längtan att åter få ge mig ut i naturen på hästryggen. Det lär dröja innan jag är där, men det finns så mycket annat  här som jag kan hitta på, tills ridningen blir aktuell igen. Städa i sadel kammare behövs och det är tid igen att städa i hönshuset, ja här finns tusen saker som har blivit åsidosatta pga av min skada.

Vindruvorna skulle varit beskärda för ett par månader sedan, men jag chansade idag och hoppas att det går bra ändå. Ska se om jag kan ta mig ut till växthuset och beskära vindruvorna där. Jag skulle haft röjt ut där i höstas, men det blev inte så, en djungel av vissna tomat och gurkplantor är vad som väntar mig. Att jag lär få slå mig fram är säkert!

Jag tänker som så, att bättre sent än aldrig.

Så mycket som inte blev gjort i höstas, bla mina rabatter utanför stallet skulle varit rensade ifrån allt ogräs… men så blev det inte. Där hade jag tänkt att kall så mina  lejongaps frön, nu är det inte bara ogräset som sätter stop för detta, även snövallarna gör det omöjligt.

 Att kall så får jag nog glömma och istället frö så inomhus, för lejongap ska jag kunna njuta av till sommaren.

 

Kram/Ingela