Små händelser

Små händelser
Livet här

lördag 6 juni 2026

Tränar och tränar.

 Dagarna går med träning för min del, jag längtar så att kunna sitta upp i sadeln igen, men ännu känns det en bit bort. Så jag kämpar och har det som mitt mål.


J. har varit och är en klippa, han har fått dra ett tungt lass här med djuren sedan november förra året då jag skadade mig. Nu hjälps vi åt i stallet på morgonen, sedan klarar jag det resten av dagen.


Att gå en runda med hunden, är också en träning även om det blir kortare rundor än förut. Naturen står ju i sin finaste skrud nu. Försökte finna det första smultronet vid vägkanten, men de är ännu gröna men snart så. Sommar smak, är när man kan stoppa munnen full med sol varma smultron.


Förväntansfulla hästar när det är kväll, för då blir knäckebröd.



Tänk om jag hade kunnat ge dom äpplen och morötter istället för det torra knäckebrödet, men det är det där med sockret som de inte ska ha. Men de verkar rätt nöjda ändå.
  

När ska det ta slut, jag ryktar och ryktar men ser inget slut på det. Då är det bättre med fåren som blir klippta och sedan är det färdigt. 



Ja det är bara till att fortsätta någon gång finns det väl ett slut!

Kram/Ingela

onsdag 3 juni 2026

Prio ett!

 Ja dagens timmar har rusat iväg, mycket som skulle hinnas med när Adam var här. Hästar skulle fodras, ägg skulle plockas hos hönsen, mys med fåren och katterna sedan skulle det så klart köras traktor.



 

Mycket vatten går det åt till djuren i värmen vi hade under förmiddagen.


Spännande att få ge små hästarna foder, precis som storasyster brukar göra när hon är här. 


Små hästarna tyckte nog att det var härligt med besök.



Otaliga besök blev det hos hönsen för att plocka ny värpta ägg, det var extra spännande att se om hönorna hade lagt flera ägg.



Traktorerna slår både djur och ägg plockning för Adam.



Ja det gäller verkligen att ta vara på tiden, barnbarnsbarnen växer fort, och barndomstiden kommer inte igen, så dom är prio ett. 


Att det har varit en härlig dag tillsammans, behöver vi kanske inte berätta… bilderna talar säkert förs sig.



Kram/Ingela