Meditation och Älgmöte.

 Ja att gå tillsammans med hästarna och mocka deras hage, det är meditation för mig. 

Var och en pockar samtidigt på lite uppmärksamhet, Fari har blivit mera kontaktsökande på gamla dagar. Tänk att han är tjugosju år, fattar det inte. I tjugo år har jag haft honom och vi har upplevt mycket tillsammans, så jag hoppas att han får hänga med ännu en tid. Lille Mulle kommer inte lång efter med sina tjugosex år. Jag fattar inte vart dessa år har tagit vägen?….jag är ju fortfarande ung hi,hi, i sinnet i varje fall! Det där med siffror har ingen betydelse för mig, prio ett är hur man mår.

Jag hade bestämt mig för att ge mig ut på en längre ridtur med denna killen Eilifur som inte har varit ute sedan november förra året pga. min knäskada. Blev lite konfunderad då det blåste rejält, Eilifur kan lätt valla ur om någon gren knäcker till, jag vill absolut inte ramla av hästen, så frågan var skulle jag ge mig ut? Kände mig något besviken om det inte skulle bli av, så jag bestämde mig för att sadla hästen och bara göra det! 

Trots blåsten och hans långa vila, var han oerhört lugn av sig…så skönt, men säg det som varar. Plötsligt dök det upp en älgko med två kalvar tio meter ifrån oss!! Hur hästen reagerade, jo han tvärbromsade och bestämde sig för att fly i sken, men jag lyckades hålla mig lugn själv och få honom till att lugna ner sig….phu!!! Inget roligt möte och definitivt inte att sitta på en häst som skenar, det har jag varit med om en gång tidigare vid möte av älg…sken mellan träd vill jag då inte vara med om igen. Som väl är att det slutade bra denna gången. Älgmöte och häst är inte lyckat för hästen i varje fall, vad älgen tycker har jag ingen aning om? Bilden är inte ifrån mötet.

Det är regn för tillfället så det blir ingen ridtur, men vi ska så snart vädret tillåter, ge oss ut på en lång tur igen. Vad är oddsen att vi ska träffa på älgarna igen, då de kan förflytta sig långa sträckor? 

Du får ha en skön söndag, här blir det till att fixa saker och ting inomhus, ja det ska ju också göras.

Kram/Ingela

Onsdagar och torsdagar är heliga.

    Jag tar vara på varje stund vi får tillsammans med barnbarnsbarnen, de växer så att det knackar. Den här tiden får vi aldrig tillbaka, plötsligt är de stora, så det gäller verkligen att njuta.

Vilja vår Vilja du älskar verkligen barnen, att se hur naturligt barn och djur umgås är så underbart.

Efter sommar uppehåll med våra veckomiddagar, är det tid igen på torsdag. Då kommer barn, barnbarnsbarn och barnbarn med  sina respektive. Vi hälsar en ny gäst välkommen, hon kommer ifrån Japan…så hon får uppleva svensk matkultur här framöver på torsdagarna. Så nu är blir det fullt hus här, både på onsdagarna då barnbarnsbarnen är här och torsdagarna till veckomiddagarna, båda dessa två dagarna är heliga för oss.

Så ömt och försiktigt höll han de små kycklingarna, viktigt att barn får umgås med djur på ett fint sätt och förstå att de är levande varelser med känslor.

Att få ge barnen upplevelser tycker jag är bättre än en mängd med saker som de snart struntar i, upplevelser skapar minnen både för mig och dom.

Kram/Ingela

Efter helg är det åter vardag.

Måndag morgon efter en skön helg. Morgon arbetet börjar som alla andra dagar. Hästarna släpps ut efter att de är mätta och belåtna efter sin frukost. 

 

Förmiddagen tillbringar de tillsammans tills att det är tid för lunch som består av hö till de tre hästarna.

Stolt som en tupp spatserar den fjärde hästen Eilifur ut för att beta under eftermiddagstimmarna.

Det var tid för att se över hönsen fötter, de som hade behov fick pedikyr. Samtidigt kollar jag över så att allt ser bra ut. Så det blev ett antal små fötter, men nu är det gjort för denna gången.

De är inte precis roade av behandlingen, de skriker som om det gällde livet när jag fångar dom. Tupparna är de som skriker värst, ja se killar…det är inte så mycket med dom när det väl gäller! 

En skogstur för att kolla upp hur det såg ut med svamp. Det blev vad vi trodde väldigt dåligt, vilket inte är konstigt med denna torkan som vi har. Var sin svamp macka blev det åtminstone.

Det får allt se till att regna om korgarna ska fyllas med svamp.

Så var det åter kväll, hästarna är in stallade i sina boxar och ser förväntansfulla ut när de hör att jag prasslar med knäckebröds packetet.

Den här lilla modiga tjejen räds inte för något, passar väldigt in i citatet ” stor häst men i liten förpackning”. När det gäller medicinen hon måste äta dagligen och som många hästar ratar för dess smak, sträcker hon fram sitt huvud och gapar och sväljer medicinen. Du är speciell lilla Wilda.

Så har veckans bästa dag snart tagit slut.

Kram/Ingela

Omväxling i gårdslivet.

 Det blev lite pyssel inomhus efter en loppis runda, för att komma hem tomhänt, det händer liksom inte!  Kuddfodral kan man inte få för många av, så det här fick följa med mig hem.

Något jag är svag för är vitbroderi i alla former, för vem sitter idag och gör ett sådant fint handarbete? 

Jag är nog lite av en hamster av vitbroderi, då är det bra att ha en gammal kökssoffa som rymmer mycket under sitt lock! Dukar, kuddfodral, nattlinnesfodral, nattlinnen, vita klädesplagg, mamelucker och serveringsförkläden allt med vitbroderi ligger där i tryggt förvar för framtiden.

Det kan inte bara vara nöje, då får jag liksom inte gjort vad jag hade planerat. Lusthuset behövdes göras redo för kommande höst och vinterdagar. Lammskinnen ligger på plats, brasan är redo för att tändas upp när temperaturen sjunker.

Nöjd efter dagen, tänker jag ta en lugn och skön kväll. 

Kram/Ingela

Stall hjälp i morse!

 Två små stallkatter försökte hjälpa mig med mockningen i morse, det blev lite si och så med den hjälpen, de sprang mer i vägen framför greppen än hjälpte till när jag mockade!

Ja vi hoppas på att Tova slipper operation, vi hjälps åt att spola örat dagligen och det tömmer ut sig, så hoppet finns att hon ska slippa op. Ifrån  att örat har varit svullet som en tennisboll, har det minskat till hälften.

Behövs det så får veterinären komma hit så klart, har man djur så har man! Det gäller att stänga stalldörren när det är tid, annars blir det till att jaga får i hagen.

Det märks att hon mår bättre, slår inte så mycket med örat och går ut med de andra och betar. 

Hon är först i kön då jag kommer med äpplen och knäckebröd… min lilla Tova.

Idag har jag tagit det lilla lugna, jag har bara gjort måstena. Jag hoppas på uppehållsväder imorgon, då ska jag tvätta rent väggarna på både grillhuset och lusthuset.

Du får ha en skön kväll.

Kram/Ingela

Men måla kan jag!

 Någon duktig odlare vill jag då inte kalla mig. Av morotsfrön blev det bara en tredjedel som blev till morötter, istället har jag solrosor både här och där som småfåglarna har sått. Jag får vara nöjd med salladen och purjolöken, som har gett utdelning iallafall. Av alla blomsterfrö jag sådde, blev det inte heller mycket av…alltså inget bra år, eller dålig odlare?

Jag väntar på att vindruvorna ska mogna men ännu är de gröna, men den som väntar på något gott…,

Nog är det otroligt att en sådan här liten dunboll har fått plats i ägget. 

Hon är en duktig hönsmor, vaktar sina små som bara en mor kan. Det är så mycket enklare när kycklingarna är natur ruvade, hönan visar de små vad de ska äta och värmer dom under sina vingars beskydd. Sparar också en hel del el, genom att inte behöva ruva äggen i maskin och någon värmelampa när kycklingarna kläcks behövs inte, hönan klarar av allt detta själv.

Tänk att den lilla kycklingen ska växa upp, för att bli till en sådan här skönhet.

De här två låg uppe på verandan och latade sig, medans jag städade och målade i deras rum inne i stallet. Tänk om det kunde varit tvärtom, jag hade gärna bytt med dom. Nu är det färdig målat och färgen är slut och allt är målat som skulle målas här på gården, vad ska jag då hitta på??

Nu håller vi kväll.

Kram/Ingela

Hösten är så smått på ingång.

 Jo visst märks det att hösten är på ingång. Häggens löv börjar falla, rönnbären förgyller naturen med sina blod röda bär klasar. J. har grävt upp potatisen i landet och lagt dom för vinter förvaring. 

Hästarna har börjat med att fälla sin sommar päls, fyra hästar fick en rejäl ryktning, så det blev en hel del hår som åkte, detta är ytterligare ett tecken på vart vi är på väg. Även om jag ännu vill hålla hårt om sommaren.

Idag blev min träning uppe på hästryggen och sedan en tur i skogen med hunden. Jag får ta tag igen med tränings programmet som jag har kört tidigare. Så trött på att knäet inte alltid vill vad jag vill!…ännu är det tre månader kvar tills att det har gått ett år sedan skadan, ett år skulle jag räkna med enligt de som kan det här.

Efter att ha ryktat denna killen, tog han och jag ett träningsprogram, han behöver gå ner i vikt och jag träningen för knäet.

Kvällarna blir allt mörkare och mörkare, jag hinner med en stund i soffan, innan det är dags att ta in och fodra hästarna. Lite mysigt är det ändå, när det lyser i fönstren i både slott och koja på kvällarna, även om jag inte gillar hösten.

Det är bara till att åka med tåget genom hösten.

Kram/Ingela