Små händelser

Små händelser
Livet här

lördag 28 februari 2026

Känner mig nöjd.

 Skafferi hyllorna i tittskåpet behöver fyllas med lite mat, så att invånarna där kan laga sin mat. Lite pyssel då och då så ska det väl så småningom bli välfyllt.



 

Potatis och morötter är ju en nödvändighet i varje hem, så också i miniatyr världen.





Jag har nu sett ut vilka tuppar som ska lämna gården till våren. Det blir tyvärr alltid övervägande med tuppar vid kläck. Det är inte så att de slåss, silkeshöns är rätt fredliga av sig, men många tuppar blir jobbigt för hönorna. Denna killen är så fin i sin röda fjäderdräkt, så han är en självklar favorit.


Han kunde se till att fatta tycka för dessa två damer, det kommer kanske när antalet tuppar blir färre.


Fåren har blivit avmaskade i veckan, det gick smidigt, J. håller dom medans jag ger de avmasknings medlet. Alla är lika snälla, ingen som  skulle göra en antydan till att stångas.

Vad tror du att de stod och väntade på, när frukosten var avklarad? Mat kunde det ju inte vara.


Så klart var det hovslagaren, det är säkert lika skönt att få verkat sina hovar varje gång.


De fick inte heller några skor på denna gången. Men till nästa gång hon kommer, hoppas jag  kunna börja rida så smått igen… allt så klart beror på knäet, isåfall kommer skorna på igen. Ja jag måste precis som loppan, leva på hoppet!



Då blir det isåfall att sitta upp på Fari som känns lugnare efter att hästarna har vilat sedan början av november och när hovslagaren kommer igen är vi i början på maj. Det sätter jag upp som ett mål!




I torsdags var det veckomiddag här som vanligt, med någon frånvaro då också pga förkylningar. Det är ju en massa virus vid denna årstiden. 


När morgon arbetet hos alla djuren är klart, allt foder är vägt och små hästarnas hö är utvattnat då känner jag mig nöjd. Jag tror att det är viktigt att ha rutiner varje dag och känna att man är behövd, som i mitt fall alla djuren.



När kvällen närmar sig och jag släpper in hästarna kan de i lugn o ro mumsa på sitt hö inne i sina boxar, alltså ljudet när de äter…så rogivande. Då känner jag mig nöjd med dagen.




 
Knäckebröd får de sista rundan, innan det är godnatt. 

Kram/Ingela






Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Kommentar: