Tuppens ben har åter fått ett oljebad, hans ben är lika viktiga som mitt ben, hans ben ska också bli bra igen ….men oljebadet skippar jag! Lite gott blir det så klart också till tuppen.
Mitt lilla sällskap finns alltid i min närhet oavsett om jag fixar mineralerna åt hästarna eller går en runda i trädgården. Han skulle ha hetat ”Trofast” istället för Odin.
Jag har dagen inrutad med delmål även om de inte är mycket i jämfört med vad jag normalt har. Något jag saknar är att vara utomhus det mesta utav dagen, nu tillbringar jag dagen mycket inomhus och det är inte jag. Men det ska ju bli bättre!
Jag skulle så gärna viljat ge hästarna sitt hö, men då måste jag bära och det fungerar inte med två kryckor, så det får ännu räcka med att ge dom ett knäckebröd.
Vem kan motstå dessa två som sträcker sig ut och vill ge mig en puss med en blöt mule av mineraler…inte jag!
Fåren var lite skeptiska mot kryckorna när jag gick in till dom, men de kommer att vänja sig. Det var ett tag sedan jag gick in till fåren, men nu har jag gjort det och de var så lugna, ingen fara att de skulle springa omkull mig.
Det är dessa stunderna hos djuren som sporrar mig.
Kram/Ingela
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Kommentar: