Känner mig nöjd.

 Skafferi hyllorna i tittskåpet behöver fyllas med lite mat, så att invånarna där kan laga sin mat. Lite pyssel då och då så ska det väl så småningom bli välfyllt.

 

Potatis och morötter är ju en nödvändighet i varje hem, så också i miniatyr världen.

Jag har nu sett ut vilka tuppar som ska lämna gården till våren. Det blir tyvärr alltid övervägande med tuppar vid kläck. Det är inte så att de slåss, silkeshöns är rätt fredliga av sig, men många tuppar blir jobbigt för hönorna. Denna killen är så fin i sin röda fjäderdräkt, så han är en självklar favorit.

Han kunde se till att fatta tycka för dessa två damer, det kommer kanske när antalet tuppar blir färre.

Fåren har blivit avmaskade i veckan, det gick smidigt, J. håller dom medans jag ger de avmasknings medlet. Alla är lika snälla, ingen som  skulle göra en antydan till att stångas.

Vad tror du att de stod och väntade på, när frukosten var avklarad? Mat kunde det ju inte vara.

Så klart var det hovslagaren, det är säkert lika skönt att få verkat sina hovar varje gång.

De fick inte heller några skor på denna gången. Men till nästa gång hon kommer, hoppas jag  kunna börja rida så smått igen… allt så klart beror på knäet, isåfall kommer skorna på igen. Ja jag måste precis som loppan, leva på hoppet!

Då blir det isåfall att sitta upp på Fari som känns lugnare efter att hästarna har vilat sedan början av november och när hovslagaren kommer igen är vi i början på maj. Det sätter jag upp som ett mål!

I torsdags var det veckomiddag här som vanligt, med någon frånvaro då också pga förkylningar. Det är ju en massa virus vid denna årstiden. 

När morgon arbetet hos alla djuren är klart, allt foder är vägt och små hästarnas hö är utvattnat då känner jag mig nöjd. Jag tror att det är viktigt att ha rutiner varje dag och känna att man är behövd, som i mitt fall alla djuren.

När kvällen närmar sig och jag släpper in hästarna kan de i lugn o ro mumsa på sitt hö inne i sina boxar, alltså ljudet när de äter…så rogivande. Då känner jag mig nöjd med dagen.

 

Knäckebröd får de sista rundan, innan det är godnatt. 

Kram/Ingela

Ljudet av tak dropp.

Plusgrader så välkommet efter många kalla dagar, kanske är det slut på att behöva sila is ifrån hästarna och fårens vatten hinkar. Små folket som ska ha urvattnat hö, det har inte varit kul att göra i minusgrader, därför är längtan efter plusgrader väldigt stor. 

Ska vi slippa mera snö, ja det är frågan, vi är ju bara i februari, så det är nog för tidigt med att ropa hej!!

Nu hör jag ljudet av tak dropp, ljuvligt ljud.

Måste berätta att jag var och handlade igår, kanske inget konstigt, men för mig som inte hade gjort detta sedan början på november förra året var det nykommet. Så mycket folk och trängsel i affären, nu återstår det att se, om jag även fick några baciller med mig hem. 

Om jag vill skörda till sommaren, då är det dax att sätta igång. Så purjolöksfröna har kommit i jorden idag, alltid en början. I år har jag beställt frön av Klockranka, det ska bli spännande att se om jag lyckas med att odla den. Visioner har jag iallafall, om att Klockrankan ska klä in verandan i ett hav av blåa klockor till sommaren….drömma kan man!

Jag kommer till att göra inlägg här på bloggen si så där en gång i veckan, då det inte händer så mycket nu vid denna tiden. Så det kommer till att bli en summering av veckan som har gått.

Kram/Ingela

Träna,träna…

 Just nu är jag fokuserad på min träning, så att jag kan nå mitt mål att åter kunna rida när häggen blommar. När allt är normalt då tar man allting för givet, när så inte är fallet, är man tacksam för vad man har och kan. Idag blir det ett besök hos psykoterapeuten, där jag hoppas att få nya tips på träningen. 

Där fick jag ett nytt träningsprogram och samtidigt berättade hon att jag inte ska beräkna vara vara helt okej förrän om ett år….detta beroende på att knäet var både krossat och hade en fraktur… Va!!! blev mitt svar. Jag som hade tänkt rida när Häggans blommor slår ut. Med hård träning kanske jag kan få styrka nog att sitt upp i sadeln för en skritt tur.

Snön ligger fortfarande kvar och mer hade det kommit i natt. Inte vad jag hade önskat mig, då det nu ligger ny snö över isigt underlag. Så träningen utomhus blir vad den blir, igår lyckades jag klara av sju kilometer ute. Mitt hopp står nu till vad det lovats…mildare väder så att det blir barmark.

Jag tror även att djuren längtar precis som jag efter barmark.

Nu får jag sätta fart till psykoterapeuten så det blir av klarat. Sedan ska det lagas mat till veckomiddagen här hemma.

Ha en bra torsdag

Kram/Ingela

Söndags göra!.

 Natten har varit kall - 18,5 grader ända här nere hos oss i Skåne. Snön ligger fortfarande kvar, så i år har vi verkligen  vinter. ”Bondepraktikan” som säger, att om det är mycket rönnbär på träden på hösten, då blir det en hård vinter. Det fanns inte ett endaste rönnbär på träden här i höstas, så riktigheten i Bonpraktikan??

Vi har haft en härlig söndag med sol, helt underbart, solen lockade verkligen fram min energi. Hönshuset tömdes, ifrån väggarna sopades allt damm bort, nytt spån på golv och i reden.

I redena trängdes hönorna tätt tillsammans, gott  när det är kallt utanför husknuten, i hönshuset är det dock värme grader trots kylan. Det är många små höns som värmer upp därinne. 

Ja nu kan jag checka av hönshuset på listan.

Så skönt tycker både jag och hönsen när det är rent. Den här lille tuppen är ifrån fjolårets kyckling kull, han är snäppet mindre än  brorsorna sina, men han kommer till att få stanna när jag ska välja ut vilka tuppar som ska få göra honom sällskap. Han har faktiskt fått ett namn ”Snö” det är då rakt inte alla tuppar som har ett namn, så han kan sträcka på sig den lille gossen.

Det var dagens nyheter inne ifrån hönshuset på Liljegården.

Kram/Ingela

Lördag.

 Isigt och knutigt, det gäller att ta det lilla lugna ute hos hästarna så att jag inte står på näsan. Det gäller att träna utan kryckorna nu.

Jag älskar vintern, men allt hade varit så mycket lättare med barmark just nu.

Jag har inte ridit sedan början av november, så det är inte konstigt att jag har en längtan att åter få ge mig ut i naturen på hästryggen. Det lär dröja innan jag är där, men det finns så mycket annat  här som jag kan hitta på, tills ridningen blir aktuell igen. Städa i sadel kammare behövs och det är tid igen att städa i hönshuset, ja här finns tusen saker som har blivit åsidosatta pga av min skada.

Vindruvorna skulle varit beskärda för ett par månader sedan, men jag chansade idag och hoppas att det går bra ändå. Ska se om jag kan ta mig ut till växthuset och beskära vindruvorna där. Jag skulle haft röjt ut där i höstas, men det blev inte så, en djungel av vissna tomat och gurkplantor är vad som väntar mig. Att jag lär få slå mig fram är säkert!

Jag tänker som så, att bättre sent än aldrig.

Så mycket som inte blev gjort i höstas, bla mina rabatter utanför stallet skulle varit rensade ifrån allt ogräs… men så blev det inte. Där hade jag tänkt att kall så mina  lejongaps frön, nu är det inte bara ogräset som sätter stop för detta, även snövallarna gör det omöjligt.

 Att kall så får jag nog glömma och istället frö så inomhus, för lejongap ska jag kunna njuta av till sommaren.

 

Kram/Ingela

                 

Få gäster igår.

 Är så tacksam för vår köksspis, speciellt nu när elpriserna skjuter i höjden. Vi lagar all mat på den och den sprider samtidigt en god värme. Den och kaminen värmer hela huset nu i spartider. Vi känner oss även väl förberedda ifall det skulle bli kris tider, vi har värme, kan laga mat, har handpump till vatten på gården och har reservaggregat till frys/kylskåp. 

Igår var det veckomiddag här på gården, men vi blev bara åtta då det är förkylningstider, och jag som hade tagit fram en STOR kalkon!! Nu lär få äta kalkon de närmsta dagarna. Estelle höll noga kontroll på när det lagades mat.

Detta lilla sällskapet blev vi denna torsdagen, ja jag och J. är inte med på bilden. Jag tror att de blev mätta på både kalkon och äpplekaka, annars fick de skylla sig själva. 

Våra två barnbarnsbarn var som vanligt heders gästerna. 

Detta var lite ifrån gårdagen.

Du får ha en skön fredag.

Kram/Ingela

Apelsin och lamm tider.

Nu när apelsinerna är både goda och billiga,  kokte jag apelsin marmelad, det är så mycket godare med hemkokt än köpe.
 

Lika gott med gula eller blod apelsiner och man kan också ta i rivna morötter och en citron.

Ny bakta bullar och nykokt marmelad är inte alls dumt. Det är så enkelt att göra och inget som tar lång tid.

Apelsin tider, ja allt har sin tid, nu brukade det vara tid för lamningar. Jag både saknar den tiden och tycker att det är skönt… men skulle vår bagge Pontus ändå lyckats trots att han har förkläde på så är det välkommet. Visst var det mysigt varje år med små ystra lamm, kutande omkring här på gården.

Jag har mina vuxna ulltottar som jag kan gosa med, så får har jag om än inte små lamm.

Nu är det snart kväll igen och tid för att släppa in hästarna, ja dagarna går.

Kram/Ingela

En vanlig dag på Liljegården.

 Otroligt att det funkar idag igen, med att lägga in bilder på bloggen!! Den funktionen lever sitt eget liv ifrån dag till dag!

I

Småfåglarna sitter här ute i buskarna varje morgon och undrar när jag ska komma ut och fylla på deras matställen. Lite stressande känns det när jag sitter vid frukostbordet och ser de små därute. Jag har skämt bort dom, med att det alltid ska finnas mat när de kommer. Vem kan motstå ett par små bedjande ögon, så det fick bli en paus i min frukost.

Så roligt att se att alla hästarna är pigga, lilla Wilda hon springer så att snön yr omkring henne, Fari likaså men det slutade med en vurpa utan skador.

Min gamle gosse som blir tjugosju år, vart har dessa tjugo åren tillsammans med dig tagit vägen?

Mina små ulltottar tycker då rakt inte om vintervädret, de håller sig inne i stallet. Där de säkert drömmer om en kommande vår.

Det är så uppskattat när jag kommer in till dom, de älskar mys och kan inte få nog.

Här inne kan jag stanna en lång stund, alla vill och ska få mys. Ännu vågar jag inte sitta ner, då det finns risk att jag inte kan resa mig upp. Jag saknar verkligen Lille Bhää som var en så mysig liten kille.

Mysan och Vilja är alltid först framme i kön.

Jag hade behövt dela på mig, då det är många som vill ha sin del.

Alla är sedda även de små hönsen, de är inte bara höns, var och en har sin egen personlighet .

Livet med djur är en livsstil och jag älskar det.

Jag hoppas att du har haft en bra början på veckan.

Kram Ingela