En hel kvart per dag i helgen, har dessa två fått känna av att tugga lite gräs. Två lyckliga små hästar, jag förstår dom.
En kvart går fort, innan de vet ordet av det så är det tid att gå hem igen. De står och tittar ut på fåren, som går där är ovetande om att de kan skatta sig lyckliga som får beta fritt. Längre bort går de andra hästarna, ja livet kan vara hårt även för en häst eller två.
För att kompensera gräset de hann äta, fick de halm till lunch. Så klart mer en ett enda strå!
Wilda har svårt att med att gå ifrån, när hon har fått syn på en av hästarna där långt borta i hagen. Hon står där som om hon är klistrad fast.
Medan hästarna äter sin halm där ute, väger jag upp allt hö till kommande måltider. Tråkigt att det har blivit så här, men det är bara till att göra det bästa av situationen, så att de mår bra.
Kvällens höjdpunkt är när de får sitt knäckebröd, som så klart är osötat.
Vi tar dag för dag och fortsätter med att skynda långsamt, så att det inte blir något bakslag.
Kram/Ingela
.






Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Kommentar: