Vårtecknen är inte många, men så uppskattade. Den första tranan trumpetade sin ankomst när den flög över gården. Vildgässen vaggar fram i hagarna. Hönsen vågar sig längre och längre bort, där de finner godsaker.
Jag har åter haft kontakt med vår veterinär, så nu håller jag tummarna för att det med medicinens hjälp ska gå mot rätt håll.
Ja du alltid är det något. Imorse fick jag avliva en höna som inte mådde bra. Jag gjorde vad jag kunde….men när det inte hjälpte fanns det ingen annan utväg än att avsluta lidandet. Bara en liten höna….oavsett om det är en liten höna eller någon annan, så har vi alla bara ett liv. Så de ska ha de ha en chans om det går att bli bättre.
Nu till något roligare. Äntligen blir det veckomiddag här på gården. Alla magsjukor och förkylningar är borta, det har varit drygt, men nu så väntar vi bara på att ett gäng hungriga matgäster ska dyka upp.
Det blev några trevliga timmar vid köksbordet och alla blev mätta.
Kram/Ingela
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Kommentar: