Det klarar jag!

 En av den gångna veckans höjdpunkter var i torsdags då vi hade veckomiddag för våra nära och kära som kom hit. Lite bortfall blev det, men så kan det bli.

Det blev en hel del mellan grytor och kastruller, men det är bara kul.

I nästa vecka ska J. opereras, då blir det för mig till att sköta allt här på gården, jag har tränat på det, min envishet hjälper mig så det fixar jag. Det får ta den tid det tar, jag har ju hela dagen på mig. Det kommer till att gå så bra!

Jag har en liten höna som har fått ont i ett av benen. Jag har bäddat med halm till henne i ett rede, där hon blir serverad både mat och vatten. Lite extra vitaminer har hon också fått, så nu återstår det bara till att se om hon bättrar på sig. Hon ska iallafall få en chans till bättring. Jag räknade tupparna idag och de är alldeles för många, så till våren får jag sortera ut de som får stanna. 

Tupparna har sina favorit hönor, som de så fint visar hönan  vilket rede hon kan lägga sig i, ja de är för söta de små liven.

Ute blåser det en isiga vindar och snöflingorna kommer väldigt fint, så på med tjockaste ulltröjan och mössan långt nerdragen över öronen, ger jag mig tveksamt ut i kylan. Djuren måste ha sin skötsel och mat oavsett väder.

Kram/Ingela

En saknades igår.

 J. har varit iväg för att fylla på foder förrådet till mina djur. Småfåglarna har god aptit som vanligt, fyra hundra talgbollar har de lyckats med att sätta i sig hitintills. Många är säckarna med solrosfrön och jordnötter därtill. Men det är de värda, de små liven.

Igår kväll när hästarna skulle in, fattades det en häst, då får man panik. Ingen häst kvar ute i hagarna. Var ska man leta? Plötsligt dyker han upp vid grinden ut till trädgården, hur har han tagit sig dit ut?? 

I morse när det ljusnade kunde vi se att han hade hoppat in från fårhagen till trädgårdslandet och därifrån hoppat ut i trädgården. Inte visste jag att vi hade en hopphäst!

Skönt att se de alla tillsammans ute i hagen idag.

Ikväll kom de alla glatt in i stallet, så det har väl bara varit ett engångs företeelse hoppas jag. Jag glömmer aldrig den gången när de skulle komma in för natten och istället stack till skogs. I tjugofem  minus grader och en halv meter snö var vi ute och letade utan resultat. Efter femton timmar kom de gående hem igen, som om ingenting hade hänt, vilken glädje!

Kram/Ingela

Utsläppt!!

 Känslan av att åter få känna en fläkt av vinden på kinderna, efter att ha varit fången inomhus i två dagar pga isigt underlag ute. Jag tar tacksamt emot att åter kunna hjälpa till i stallet. Känslan att ha klarat av att mocka alla hästboxarna  är ett steg i rätt riktning, även om det tar sin lilla tid…jag klarar av det!!!

Nu väntar jag på att få en ny tid för röntgen av knäet, lite nervös är jag för att den ska visa att något är fel. Så kan det väl ändå i vara, men rädslan finns där efter förra röntgen. Då de nämnde kanske operation igen.

Att kunna sköta allt som ingår hos hönsen, är frihet ifrån mitt kontrollbehov, J. har skött allt på bästa sätt, men du vet det där med kontrollbehov är svårt att släppa.

Jag har tagit vara på friheten genom att vara ute i flera timmar. Att tillbringa dagen utomhus, det är mitt rätta element.

Stallkatten är som ett klistermärke, följer varje steg som jag tar, med risk att jag snubblar över honom. 

Fånge inomhus.

 Det dyker upp minnesbilder i flödet, fina minnen, men de känns samtidigt lite sentimentala. Jag blir påmind om alla djur som har passerat i mitt liv, de flesta har blivit väldigt gamla, jag tror att de har haft ett gott liv här hos mig. Tar man hand om ett djur, då tar man på sig ett livslångt ansvar. Djuret har precis som vi, bara ett liv och då ska det vara ett bra liv.

Jag önskade mig lite mildare väder och det fick jag. Det behövde inte bli så här milt, så att snön smälter och det istället blir rena skridskobanan här på hela gårdsplanen. Med detta väder har jag blivit fånge inomhus, vad jag tycker om det, vill jag inte pränta i ord här!! Jag får istället titta ut genom fönstret och se på små fåglarna som glatt tar emot det mildare vädret.

Vissa fåglar är smartare än andra, jag såg en talgox hona…ja hona, som inte ödslade på energin genom att flyga iväg med jordnöten, hon satt lugnt där och åt den ena nöten efter den andra. Ja se det ska vara en hona till det! 

Odin han känna på snön under de små tassarna innan denna var ett minne.

Åter kväll och tänk att jag har klarat av dagen trots fångenskapen, men med hopp om att jag åter kan gå ut imorgon.

Kram/Ingela

Frisk luft!

 Vi hade -16 grader under natten som gått, vi har haft några kyliga dagar. Vattnet hos djuren fryser och vi ska inte tala om hur jobbigt det är nu, med att behöva blöta hö till små hästarna! Så nu står mildare väder på önskelistan.

Lite positivt är att jag klarar av mer och mer, men så länge mitt ben är låst i ortosen är jag begränsad med vad jag kan göra….men viljan finns där.

Det gäller att klä sig, så att man liknar en Michelin gubbe, men vad gör det, frysa ska jag inte när jag är ute många timmar.

Hästarna blir utsläppta lite senare och får komma in tidigare, nu när det är så kallt. De ser ut till att vara rätt nöjda med det. Stallkatterna är inne i stallet där de har ett varmt krypin. 

Fåren gör som katterna stannar inomhus.

Estelle och jag trotsar kylan, hon får göra uppletande i hagen som hon älskar och leka med sin boll efteråt. 

Så massor av frisk luft får vi båda två.

Kram/Ingela

Gott att ha en liten vän.

 Alltid är det något jag glömmer att ta bort när jag jular av, i år  dörrkransar och kransarna på stall dörrarna…men vad då? Nu tar jag tillfället att vara ute så mycket som möjligt istället. Nu är jag ute tre timmar dagligen så underbart, som den ute människa jag är, så har det känts som ett fängelse, när jag har tvingats att vara inne pga skadan.

Det är inte bara jag som gillar vädret, tom. fåren vågar sig ut även om det inte blir några längre stunder.

Hästarnas pälsar är nu så där mysigt tjocka, svårt att se om de har tagit på sig några kilo, men jag tror inte det. Tänk om jag kunde ha tagit en ridtur i det fina vädret…. men det kommer så småningom.

Vilja och Mysan är verkligen bästa kompisar, ja alla vill vi väl ha en bästis även om man är ett djur. Jag hoppas att de får följas åt ännu några år, de blir nio och tio år så allt kan ju hända.

Liksom dessa två Stallkatterna Odin och Birk. När det är kväll går de in på sitt egna rum i stallet, där de kryper ner i fårskinns bädden tätt tillsammans. 

Stallkatterna tyckte nog att det var för kallt för sina små tassar utomhus, så de har stannat inne i stallet. Skönt för alla de små fåglarna ute vid fågelborden, inga katter att se upp för. 

Imorgon ska jag klippa klorna på hönsen, jag han bara med åtta idag.

Kram/Ingela

Nu går vi mot vardagen igen.

 Det blev veckomiddag här igår. Barnbarnet som numera bor i Stockholm ville vara med. Nu är både Miu hemma i Japan och Emilia i Stockholm igen, så nu är det slut på helgdagarna. J. har tömt hönshuset ifrån strö och lagt in nytt, jag kunde hjälpa till och tömma redena. Fortfarande restriktioner för hönsen, när det gäller frigående…men då det är snö så har dom det bra inne. De får istället drömma om kommande tider, då de åter kan gå fritt här på gården.

De sliter inte sina klor inomhus, så jag får se om jag klarar av att klippa ett par höns dagligen. Ja det är inte jobbigt att klippa klorna, värre är det att fånga en dom.

Hönsen håller lite semester nu, det är de väld värda, ett till två ägg blir det, alldeles lagom för oss till frukostägg.

J. och jag hjälps åt i häststallet med mockningen och det som behövs göras. Det tillhör en av dagens höjdpunkter för mig att få  använda arm musklerna.

Imorgon ny dag med nya utmaningar.

Kram/Ingela