Det känns i ryggen, men nu är det färdigt i hästboxarna. Så ett par ridturer både för ryggen och själen var vad jag behövde.
Höra de små bäckarna porlar med vatten igen, höra fågelsång och se hur det arbetas i myrstackarna….ja det är de små händelserna som gör min dag. Att sedan uppleva detta ifrån hästryggen, gör det inte sämre.
Gräset som ska bli till vinterfoder åt djuren är klippt, så nu får det ligga och torka innan det ska plastas in.
Det växer bra av både sallad, morötter, purjolök och dill i mina pallkragar.
Växthuset går jag inte längre in i, för där har två stycken meter långa snokar bosatt sig. Så tomat, paprika, gurkplantorna och vindruvorna får J. sköta. Visst är det bra med ormar för de håller rent för sorkar, men det känns olustigt!
När lille Adam var här i början på veckan och fick se de små kycklingarna för första gången. Jag försökte förklara för honom, att kycklingarna hade kommit ur ett likadant ägg som han höll i sin lilla hand… ja det är inte lätt att förstå, knappt att man själv fattar det.
Kram/Ingela
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Kommentar: