Känslan när ett projekt är klart.

 Nu har jag fått hönshuset klart, så skön känsla. Nu får det hålla till nästa sommar. Jag klarade det, utan att få alla hönsen vita! Den här lille killen är född vit, ifall någon tror att han har kommit i vägen för min pensel. Lika skönt tror jag att hönsen tycker att det är  att slippa ha mig rumsterande där inne!

Ulltottarnas stall började jag på idag, fick passa på medans de var ute.

Det känns som om jag lever med en pensel i handen, men jag vill få det undanstökat och då gäller det att hålla på!! Lite kul tycker jag trots allt, att det är!

J. har åkt på en dunder förkylning, jag hoppas att det blir bättre tills nästa vecka…för då kommer det hit släkt ifrån Danmark och de ska stanna i veckan hos oss. 

När jag gick ut för att fylla på vatten till hästarna nu i kväll, såg jag att Gammelhästens täcke behövde rättas till… så klart var de längst ner i hagen.

Det var väl någon mening med att de var längst ner, för på vägen dit ner trampade jag ner i ett djupt kanin hål. Vill inte tänka på vad som hade hänt om hästarna eller ulltottarna hade fått ner ett av sina ben i hålan.

Jag fick gå hem och hämta ett lass med fyllning, som jag sedan fyllde hållet med.

Därför rider jag inte längre på ängar, har varit med om att hästen gick omkull i ett sådant hål, lyckligtvis gick det bra för hästen. Min nacke däremot fick en reel smäll. Jag vet att det är många som galopperar över stubbåkrar och ängar, men jag ryser när jag ser det.

Nu ska jag gå in och se hur det är med J. Du får ha en skön kväll.

Kram/Ingela

Måla, måla…

 Kikar in här lite… så här på kvällen, innan läggdags.

Nu är jag igång med penseln, hönshuset först, med risk för att alla mina höns blir vita! Inte det lättaste med ett fyrtiotal höns flaxande omkring öronen!!

När man är alldeles för nyfiken på när jag målar, kan det bli så här…. en ny färg på silkeshöns. Väl att det är vatten baserad färg!

Kycklingarna har hållit sig långt ifrån min pensel, det tackar jag för.

Ja mitt liv består mestadels av målning just nu, men det är skönt att få det gjort. Det går ju som en dans, nu när djuren åter är friska.

Så klart hinner jag även med lite mys ute hos djuren.

Imorgon ny dag och många nya pensel drag, ja det gäller att hänga i om det ska bli klart!

Kram/Ingela

Mörkt och ljust inlägg.

 Ja det är min skyldighet som djur ägare att avsluta ett lidande. En av mina ståtliga tuppar har haltat och jag trodde först på en stukning. Men då det inte blev någon bättring trots vila, blev beslutet idag på morgonen att ta bort honom. 

Nu till något mera glädjande. Slut på boxvilan för min lilla Wilda.

Så hon fick gå ut till sina två häst kompisar medans jag mockade i deras hage. Hon går åter normalt, otroligt vad selevitan boxvila och halm som foder i två dagar kan göra. 

Då jag ser att hon även springer, får hon bli kvar hos sina kompisar. Ja Wilda jag sa att vi skulle fixa det och det gjorde vi, denna gången också. 

Ja du det är sådant här som gör att jag inte ger upp. 

Jag tror att hon förstår att det är för hennes eget bästa, när hon har boxvila och behöver käka halm. Hon är så tålig den lilla, som har varit genom mycket. Otaliga är veterinär besöken, till henne.

Dessa två är trots skillnaden i storlek gårdens lilla kärlekspar.

Det blev både ett mindre roligt och ett helt underbart inlägg idag. Nu tar jag nya tag och firar det positiva med ett glas rosé!

Kram Ingela 

Så var det slut på lugnet.

 Trots att Wilda fick verkat sina hovar en extra gång, går hon väldigt försiktigt. Så jag har tagit in henne och gett henne Selevitan, så får hon stå i boxvila. Enligt veterinären så fodrar jag henne enbart med halm. Vilket så klart inte är populärt.

Lugnet får ju inte råda för länge när man har djur. Fari får nu gå utan sin lilla prinsessa, hon kallar på honom inne ifrån stallet.

Gammelhästen Pjakkur, har varit ute tillsammans med Eilifur, två nätter i rad nu. Det har inte varit några knott, så han har inte velat följa med mig in på kvällen.

De står och väntar på mig när det är morgon, ja närmare bestämt på sin frukost.

Wilda får komma ut och röra på sig i stallet, så att hon inte står och får kolik. Hon har så att det räcker redan.  Vi ska tillsammans reda ut det, denna gången också lilla vän. Hon är så otroligt tålmodig, min lilla tös.

Kram/Ingela

Så tråkigt!

 Har aldrig haft räv inpå husknuten tidigare. Nu springer det två stycken här, de hade kalasat på en hare precis nedanför köksfönstret. Den ena av dom kom tillbaka på eftermiddagen, men J. hade tagit bort resterna av haren.

Så tråkigt för mina höns, att behöva vara instängda i hönsgården. Jag vet ju så väl vad räven är sugen på. Hönsen hade varit ett lätt byte, så jag chansar inte. Det hade varit hemskt att utsätta dom för denna fara som rävarna är. 

De små hade precis vågat sig ut i det fria, men nu är det slut på den friheten. Jag hoppas att rävarna flyttar sitt river, ja vi får väl se hur det blir. Antingen är det rävarna eller hönsen som ska ha friheten här på gården, det blir till att välja….men vi ger dom först en chans så klart.

( inte de som stryker runt här)

Nu ska jag ut och fodra hästarna, så jag får väl se om jag kan få syn på Mickel räv här runt knutarna.

Kram/Ingela

Det lilla ger glädje.

 Nu har J. tagit upp all potatis i landet, sex fulla säckar av fina vinter potatis blev det. Det går ju åt en hel del potatis när vi har veckomiddagar här på gården.

Jag har skördat lite av mina kryddväxter, som tur är tycks sniglarna inte gilla kryddig mat.

Så klart fick jag hjälp av bröderna Bus, ja vem annars?? 

Timjankvistar kan jag klippa av när jag behöver, den klarar sig fint. Dragon, persilja och rosmarin får jag ta tillvara på innan det börjar bli kallt.

Jag sådde lite ny dill, så att jag sedan kan frysa in till framtida behov. Det är tacksamt det här med kryddväxter, så nästa år blir det flera sorter.

Jag både torkar och fryser in mina kryddor.

Växthuset levererar vårt behov av gurkor och tomater. Jag har två skötebarn där inne också, mina två vindruva plantor, som även i år bär frukt.

Det behövs inga mängder, jag är glad för det lilla som jag kan skörda.

Kram/Ingela

En helt vanlig måndag.

 Mockning av hagen innan regnet kom. Skönt för djuren med lite svalare väder, mindre med blodtörstande stickande insekter. Ja regnet för något gott med sig, trots allt.

Jag hann med en tur till möllan, för att fylla på med djur foder. Sedan ska bilen lämnas in för reperation av skadorna som blev efter krocken med vildsvinet. Så nu blir det till att köra med cabben och där får man i stort sett bara plats med handväskan, ifall jag nu hade haft en sådan. Tacka vet jag en redig bil, där jag gamla människa, slipper att crawla mig in i och där det finns ett bagage utrymme, värdig sitt namn! 

Grå dag, så fram med min vän (knappast) symaskinen och få lagat Gammelhästens ena eksem huva… som har legat och tittat surt på mig, i så där fjorton dagar. Som vanligt blev jag och symaskinen ovänner, men äntligen är den lagad…pust!!

Kram/Ingela

Lite nytta har jag gjort.

 Jädrans mördarsniglar de  finns säkert i tusentals varje kväll, de käkar upp allt som kommer i deras väg! 

Jag rensade upp i pall kragarna efter deras härjning, det känns just nu lönlöst att odla! Kryddväxter och dill isåfall, för det faller inte i smaken hos de slemmiga krypen.

Alltså dessa flugor, kan de inte ha vet att uträtta sina behov utomhus? Jag har tvättat av deras visitkort som fanns lite varstans i Lusthuset, fönsterna blir en dag då det är molnigt. Så lite nytta har det blivit idag. Vi har haft besök av kära vänner här idag och det är ju alltid trevligt.

Nu märks det att det går mot kväll, ulltottarna kommer traskande hem till stallet. Såg två rävar som spatserade ute i en av hagarna, så jag får se upp dagtid då hönsen är  frigående på gården… nu är de iallafall instängda i hönshuset.

Hästarna är hämtade ifrån hagen och har fått sitt natt hö.

Mörkret smyger sig så sakta på och både djur och gårdsfolket håller kväll.

Imorgon ny dag och ny vecka.

Kram/Ingela

Vem har rätt bondepraktikan eller jag?

 Efter morgonens ridtur, skyndade jag mig med att mocka i hagen, innan det blev alltför varmt. 

Jag fick locka ut hönsen imorse med majs, konstiga höns som hellre håller till inne i hönshuset.

De står frågande i öppningen och funderar om det är värt att gå ut för lite majs.

Några av de små kycklingarna har vågat sig ut i vida världen, som säkert känns väldigt stor.

Bondepraktikan spår att vi ska få en kall vinter, men jag tror inte riktigt på det. Ja vi får väl se så småningom, vem som har rätt eller vem som har fel.

Hur som helst så blir rönnbären godis till hönsen och ulltottarna.

Kram/Ingela