En vanlig dag på Liljegården.

 Otroligt att det funkar idag igen, med att lägga in bilder på bloggen!! Den funktionen lever sitt eget liv ifrån dag till dag!

I

Småfåglarna sitter här ute i buskarna varje morgon och undrar när jag ska komma ut och fylla på deras matställen. Lite stressande känns det när jag sitter vid frukostbordet och ser de små därute. Jag har skämt bort dom, med att det alltid ska finnas mat när de kommer. Vem kan motstå ett par små bedjande ögon, så det fick bli en paus i min frukost.

Så roligt att se att alla hästarna är pigga, lilla Wilda hon springer så att snön yr omkring henne, Fari likaså men det slutade med en vurpa utan skador.

Min gamle gosse som blir tjugosju år, vart har dessa tjugo åren tillsammans med dig tagit vägen?

Mina små ulltottar tycker då rakt inte om vintervädret, de håller sig inne i stallet. Där de säkert drömmer om en kommande vår.

Det är så uppskattat när jag kommer in till dom, de älskar mys och kan inte få nog.

Här inne kan jag stanna en lång stund, alla vill och ska få mys. Ännu vågar jag inte sitta ner, då det finns risk att jag inte kan resa mig upp. Jag saknar verkligen Lille Bhää som var en så mysig liten kille.

Mysan och Vilja är alltid först framme i kön.

Jag hade behövt dela på mig, då det är många som vill ha sin del.

Alla är sedda även de små hönsen, de är inte bara höns, var och en har sin egen personlighet .

Livet med djur är en livsstil och jag älskar det.

Jag hoppas att du har haft en bra början på veckan.

Kram Ingela

Kanske lite tidigt?

 Solen tittade in, med den började vårkänslorna så smått vakna till liv. Hönsen har även de vårkänslor, för de har börjat lägga ägg och ett par hönor har bestämt sig för att de vill ruva, så nog är det flera som har vårkänslor. Ja det är en härlig tid vi har i väntan.

Det ser allmänt tråkigt ut i alla fönsterna här nu, halv döda blommor som har gjort sitt. Men de får snällt stå kvar tills att det är tid med pelargoner. Min gång är ännu inte som den ska vara, så det där att gå i butiker får vänta. Härligt är det att se solens strålar leta sig in i rummet, det om något kickar igång energin.

Finns det någon krukväxt som känns mer vår en just pelargoner.

Det räcker att titta ut, för att konstatera att vi ännu har vinter, så kanske får vårkänslorna vänta ännu ett tag.

Jag kämpar på med min träning, skönt att slippa vara bunden vid ortosen. Tyvärr medför det nu smärta i knäet, men det är inte så konstigt när det har varit i låst läge tidigare vid gång och nu får böjas. Jag är så nöjd med att jag klarar det mesta här, när det gäller djurens behov.

Du får ha en skön söndagskväll.

Kram/Ingela

Äntligen!

 Som jag saknar att ha dom här små en dag i veckan. Vi älskar alla tre att vara ute och hitta på saker ute i naturen och hos djuren. Jag har inte haft dom sedan september, så jag har abstinens…hoppas snart att kunna ha dom här igen.

Det är så mycket som jag längtar efter, men det får ta sin tid. Jag har nu skippat sängplatsen dvs soffan i vardagsrummet, där jag har tillbringat nätterna sedan mitten av november. Klarar nu trappan upp med kryckorna och kan äntligen sova i min säng…det kändes som om jag svävade på moln när jag la mig. Tänk vad små ting plötsligt blir till stora underverk.

 Nu har jag fått svart på vitt, röntgen såg fin ut och det har läkt fint. Så ortosen på benet behövde jag inte längre, vad jag har längtat efter denna stunden. Nu är det alla musklerna som ska tränas upp samt avveckla kryckorna.  Så dagen har varit positiv.

Kram/Ingela

Vågar inte ropa hej ännu.

 Jag har kliat mig i huvudet för att få rätt på överföringen av bilder. Jag vågar inte ropa hej ännu, men nu gick det!!

Tyvärr så kunde jag inte se någon bättring på den lilla hönans ben, hon fick en chans iallafall. Nu går hon obehindrat med de andra hönsen uppe i höns himmelen.

Åter dax igen att ge pedikyr på de små höns fötterna, klorna växer otroligt nu när de inte får gå ut och sprätta. Ännu är det inte någon ändring på restriktionerna från Jordbruksverket, vi får nog snällt vänta på det in i april/maj.

Lite positivt är det för mig som har fått tid till både röntgen och läkarbesök nu i veckan. Hoppas, hoppas att det ser bra ut så att jag kan få slippa ortosen ( stel benställning på hela benet), sedan kan jag se framemot rehabiliteringen.

Hoppas att vi ses igen.

Kram/Ingela

Det klarar jag!

 En av den gångna veckans höjdpunkter var i torsdags då vi hade veckomiddag för våra nära och kära som kom hit. Lite bortfall blev det, men så kan det bli.

Det blev en hel del mellan grytor och kastruller, men det är bara kul.

I nästa vecka ska J. opereras, då blir det för mig till att sköta allt här på gården, jag har tränat på det, min envishet hjälper mig så det fixar jag. Det får ta den tid det tar, jag har ju hela dagen på mig. Det kommer till att gå så bra!

Jag har en liten höna som har fått ont i ett av benen. Jag har bäddat med halm till henne i ett rede, där hon blir serverad både mat och vatten. Lite extra vitaminer har hon också fått, så nu återstår det bara till att se om hon bättrar på sig. Hon ska iallafall få en chans till bättring. Jag räknade tupparna idag och de är alldeles för många, så till våren får jag sortera ut de som får stanna. 

Tupparna har sina favorit hönor, som de så fint visar hönan  vilket rede hon kan lägga sig i, ja de är för söta de små liven.

Ute blåser det en isiga vindar och snöflingorna kommer väldigt fint, så på med tjockaste ulltröjan och mössan långt nerdragen över öronen, ger jag mig tveksamt ut i kylan. Djuren måste ha sin skötsel och mat oavsett väder.

Kram/Ingela

En saknades igår.

 J. har varit iväg för att fylla på foder förrådet till mina djur. Småfåglarna har god aptit som vanligt, fyra hundra talgbollar har de lyckats med att sätta i sig hitintills. Många är säckarna med solrosfrön och jordnötter därtill. Men det är de värda, de små liven.

Igår kväll när hästarna skulle in, fattades det en häst, då får man panik. Ingen häst kvar ute i hagarna. Var ska man leta? Plötsligt dyker han upp vid grinden ut till trädgården, hur har han tagit sig dit ut?? 

I morse när det ljusnade kunde vi se att han hade hoppat in från fårhagen till trädgårdslandet och därifrån hoppat ut i trädgården. Inte visste jag att vi hade en hopphäst!

Skönt att se de alla tillsammans ute i hagen idag.

Ikväll kom de alla glatt in i stallet, så det har väl bara varit ett engångs företeelse hoppas jag. Jag glömmer aldrig den gången när de skulle komma in för natten och istället stack till skogs. I tjugofem  minus grader och en halv meter snö var vi ute och letade utan resultat. Efter femton timmar kom de gående hem igen, som om ingenting hade hänt, vilken glädje!

Kram/Ingela

Utsläppt!!

 Känslan av att åter få känna en fläkt av vinden på kinderna, efter att ha varit fången inomhus i två dagar pga isigt underlag ute. Jag tar tacksamt emot att åter kunna hjälpa till i stallet. Känslan att ha klarat av att mocka alla hästboxarna  är ett steg i rätt riktning, även om det tar sin lilla tid…jag klarar av det!!!

Nu väntar jag på att få en ny tid för röntgen av knäet, lite nervös är jag för att den ska visa att något är fel. Så kan det väl ändå i vara, men rädslan finns där efter förra röntgen. Då de nämnde kanske operation igen.

Att kunna sköta allt som ingår hos hönsen, är frihet ifrån mitt kontrollbehov, J. har skött allt på bästa sätt, men du vet det där med kontrollbehov är svårt att släppa.

Jag har tagit vara på friheten genom att vara ute i flera timmar. Att tillbringa dagen utomhus, det är mitt rätta element.

Stallkatten är som ett klistermärke, följer varje steg som jag tar, med risk att jag snubblar över honom. 

Fånge inomhus.

 Det dyker upp minnesbilder i flödet, fina minnen, men de känns samtidigt lite sentimentala. Jag blir påmind om alla djur som har passerat i mitt liv, de flesta har blivit väldigt gamla, jag tror att de har haft ett gott liv här hos mig. Tar man hand om ett djur, då tar man på sig ett livslångt ansvar. Djuret har precis som vi, bara ett liv och då ska det vara ett bra liv.

Jag önskade mig lite mildare väder och det fick jag. Det behövde inte bli så här milt, så att snön smälter och det istället blir rena skridskobanan här på hela gårdsplanen. Med detta väder har jag blivit fånge inomhus, vad jag tycker om det, vill jag inte pränta i ord här!! Jag får istället titta ut genom fönstret och se på små fåglarna som glatt tar emot det mildare vädret.

Vissa fåglar är smartare än andra, jag såg en talgox hona…ja hona, som inte ödslade på energin genom att flyga iväg med jordnöten, hon satt lugnt där och åt den ena nöten efter den andra. Ja se det ska vara en hona till det! 

Odin han känna på snön under de små tassarna innan denna var ett minne.

Åter kväll och tänk att jag har klarat av dagen trots fångenskapen, men med hopp om att jag åter kan gå ut imorgon.

Kram/Ingela

Frisk luft!

 Vi hade -16 grader under natten som gått, vi har haft några kyliga dagar. Vattnet hos djuren fryser och vi ska inte tala om hur jobbigt det är nu, med att behöva blöta hö till små hästarna! Så nu står mildare väder på önskelistan.

Lite positivt är att jag klarar av mer och mer, men så länge mitt ben är låst i ortosen är jag begränsad med vad jag kan göra….men viljan finns där.

Det gäller att klä sig, så att man liknar en Michelin gubbe, men vad gör det, frysa ska jag inte när jag är ute många timmar.

Hästarna blir utsläppta lite senare och får komma in tidigare, nu när det är så kallt. De ser ut till att vara rätt nöjda med det. Stallkatterna är inne i stallet där de har ett varmt krypin. 

Fåren gör som katterna stannar inomhus.

Estelle och jag trotsar kylan, hon får göra uppletande i hagen som hon älskar och leka med sin boll efteråt. 

Så massor av frisk luft får vi båda två.

Kram/Ingela