Det är lycka att kunna sopa.

 Nu har min lilla får flock lugnat ner sig efter att inte ha viljat vara i den del av stallet där Lille Bhää låg död. De stod allihopa och bara stirrade dit.

J. halmade med ny halm, sedan började chocken släppa för dom, det var ju en familjemedlem trots allt som saknades.

Vilja och Mysan har varandra och är trygga med det. Även om man är ett får, så vill man ha en kompis.

Nu har jag sopat stallgången i två dagar, det känns så skönt att bli av med energi. Det som normalt går kvickt, tar lång tid nu. Att sopa med en krycka och kvast är en utmaning, men det går och jag känner mig nöjd!

Sopa är min utmaning för tillfället, men jag klurar ut nya, för jag är så less på att inte kunna hugga i som vanligt. Jag får se om jag vågar försöka mig på att rykta en häst.

Nu är det kväll så jag ska jag släppa in fåren.

Är du som jag, trött på detta eviga gråvädret? Lite sol hade inte varit fel.

Kram/Ingela

Så sorgligt.

 Våran Lille Bhää var som vanligt pigg på förmiddagen, inget som helst varningstecken. När fåren skulle fodras vid middagstid, hittade vi honom död. Har varit i kontakt med veterinär, får kan helt plötsligt trilla ihop utan förvarning. Har även googlat och fått svar på att det inte är något ovanligt. Lille älskade Bhää så här skulle det inte redan sluta, för du var bara drygt ett och ett halvt år och så guda snäll. Men livet ville något annat. Det gör så ont att du inte finns mera.

Mor och son gick alltid tillsammans, så saknaden blir även stor för henne.

Ja livet är inte förutsägbart för någon av oss.

Nu får han springa på de evigt gröna ängarna, tillsammans med alla de andra djuren, som tidigare har lämnat gården. Alla lika saknade.

Så det blev en tung dag.

Kram/Ingela

Lussekatter och Lucia.

 Här tränas och åter tränas det efter fysioterapeutens  schema. Benet är låst i otosen, så rörelsen är begränsad. I natt har jag sovit gott, trots att jag ligger där på soffan stel som en mumie!! Mina turer hos djuren sporrar mig att gilla läget och det går trots allt framåt för varje dag.

Längtan att kunna fixa allt här med djuren är så stor. Nu blir jag inte fysiskt trött precis efter en dag. Men den dagen kommer när jag åter får hugga i igen! 

Idag har dottern varit här med nybakade lussekatter, i år blir det inget julbak här. Trots det blir det en härlig jul ändå.

 Nu är alla julklapparna inslagna, så skönt!! I nästa vecka ska det serveras veckomiddag här igen efter ett uppehåll på tre veckor. Det ska bli så roligt att träffas igen. Nu hoppas jag bara på att alla håller sig friska.

En alltid saknad vän, så här i juletider är våran älskade Lasse, som rörde sig fritt här hos oss. Han var alltid lika nyfiken på granen.

Lite julstämning börjar det även infinna sig här på Liljegården, även om jag tänker byta ut de röda stjärnorna imorgon. Hur tänkte jag, när jag köpte dom?? Väl att jag har kvar de gamla vita.

, 

Tredje advent imorgon, tände vi inte nyligen det första ljuset? Ja dagarna flyger verkligen iväg.

Kram/Ingela

Så har snart torsdagen gått.

 Tuppens ben har åter fått ett oljebad, hans ben är lika viktiga som mitt ben, hans ben ska också bli bra igen ….men oljebadet skippar jag! Lite gott blir det så klart också till tuppen.

Mitt lilla sällskap finns alltid i min närhet oavsett om jag fixar mineralerna åt hästarna eller går en runda i trädgården. Han skulle ha hetat ”Trofast” istället för Odin.

Jag har dagen inrutad med delmål även om de inte är mycket i jämfört med vad jag normalt har. Något jag saknar är att vara utomhus det mesta utav dagen, nu tillbringar jag dagen mycket inomhus och det är inte jag. Men det ska ju bli bättre! 

Jag skulle så gärna viljat ge hästarna sitt hö, men då måste jag bära och det fungerar inte med två kryckor, så det får ännu räcka med att ge dom ett knäckebröd.

Vem kan motstå dessa två som sträcker sig ut och vill ge mig en puss med en blöt mule av mineraler…inte jag!

 

Fåren var lite skeptiska mot kryckorna när jag gick in till dom, men de kommer att vänja sig. Det var ett tag sedan jag gick in till fåren, men nu har jag gjort det och de var så lugna, ingen fara att de skulle springa omkull mig.

Det är dessa stunderna hos djuren som sporrar mig.

Kram/Ingela

Nej!!!

 Varit uppe i ottan för idag var det röntgen och läkarbesök. Bara röntgen nu ser bra ut så att inte läkaren säger att det behövs en ny operation. Vad gör hon, jo säger att det nog behövs en ny operation, då allt skrot som de hade lagat knäet med hade flyttat sig en bit. Du förstår säkert mitt svar…NEJ!! En till läkare fick se på röntgenbilderna och de kom fram till att det kanske ändå inte behövs. Det hade verkligen inte varit roligt att hoppa bak till ruta ett igen, men vad gör man om det hade behövts? Jag ska kanske inte ropa hej ännu, det blir ny röntgen i februari. Men jag ser framåt, att bla kunna gå in en stund och sitta ner hos fåren…men ännu är jag inte där .

Hemma igen, så skönt!! Nu ska det tränas så jag åter kanske kan vara på banan tills att häggen blommar igen. Man måste  ha visioner som sporrar en.

Ännu en dag har försvunnit och en ny väntar runt hörnet imorgon.

Kram/Ingela

Det värmde matte hjärtat.

 Det är det lilla som stärker själen, som att klara av att laga min favorit middag  på järnspisen. Inte nog med att jag blev mätt, även stolt över att jag fixade det. Imorgon är det röntgen, jag håller tummarna för att allt ser bra ut.

Den här blicken på mig, säger mer än ord. Matte vi kan väl gå ut och ha lite kul, hon älskar att få söka upp föremål som jag har lagt ute i hagen….”tyvärr Estelle det får vänta när det gäller i hagen.”

Istället gömde jag föremål lite varstans här ute i trädgården.  Att se glädjen när hon sökte, gjorde även matte hjärtan gott.

Fåren går ogärna ut nu när de är klippte, Lille Bhää var väldigt tvekande när jag försökte locka ut honom.

Det har verkligen underlättat att den lilla hästflocken kan gå tillsammans ute i hagen.

Snart kväll igen och jag har kommit ett steg närmre mitt mål, som är att åter kunna sköta djuren igen.

Kram/Ingela

I min lilla värld hos djuren.

 Strosar omkring och fixar det jag kan, konstaterar samtidigt att jag hädanefter inte ska skjuta upp  saker till sedan. Så nu blir det till att blunda för det som inte blev gjort, ja man lär sig av sina misstag.

Grått och tråkigt väder tycker även Stallkatterna, för båda två håller sig hemma och går gärna in en runda till fåren. Det är otroligt vad söta fåren är när de är nyklippta.

Beställt de julklapparna som fattades på nätet, så himla bra det där att handla online… nu ska jag ta mig i kragen och slå in dom vilket är mindre kul. Dagarna går och jag håller mig bara hemma, då det är allt för besvärligt att komma in i bilen med det skadade benet, det får räcka när det är läkarbesök. Är tacksam för att jag kan gå ut till djuren och titta till dom.

De lär sig fort att jag kan ha något ätbart till dom i väskan. Det är en nackdel att jag inte kan bära något när jag går med kryckorna, så det får bli vad som ryms i min avelväska.

Har du med dig något matte.

Det gäller att stå stadigt när denna killen är sugen på något gott!

Nu ska jag hålla kväll och se på Idol.

Kram/Ingela

Lite Jul dofter

 I alla tidningar är det reportage om julens läckerheter, jag älskar att båda baka och laga mat inför julen. I år blir det inte så, men varför ska det vara som det brukar, jag får se om det blir jul ändå..hi,hi?? Lite jul dofter i köket blev det iallafall idag när jag gjorde brända mandlar.

Kaj kaja har inte synts till när jag har varit ute om dagarna, han som annars kommer så fort han ser mig och då vill ha jordnötter. Vem såg jag inte smaskande på jordnötter och talgbollar vid fågelbordet idag? Jo både Kaj och Kajsa, så där är förklaringen, de är mätta!

Fåren var så lurviga, så får klipparen var verkligen välkommen. Det kändes att inte kunna hjälpa till vid klippningen. Kul att se när ett ny klippt får kommer in till de andra igen, för de känner liksom inte igen sin ny klippta kompis. Nu kan jag checka av detta ifrån min lista.

Inne hos hönsen upptäckte jag att en tupp hade fått kalk ben, så hans små ben fick sig ett olje bad, som jag får upprepa tills att det ser bra ut. Ja alltid är det något.

Kväll igen och sista rundan hos hästarna sedan är det natt igen. Jag tycker att dagarna flyger iväg först morgon sedan kväll, men var är de andra timmarna dess emellan?? Skönt ändå att  dagarna går fort, när det är som det är!

Att få en godnatt puss av denna mulen, tackar inte jag nej till.

Ja så har ännu en dag gått i rätt riktning.

Kram/Ingela

Min onsdag.

 Jag är en kontroll människa, men nu får jag lära mig att släppa lite på det. Jag vill inte vara beroende av andra, men vad kan jag göra i nu läget?…det är bara till att åka med tåget till nästa station med ett positivt tänkande.

( det värsta med denna ställningen, är att man får ligga still som en mumie på natten)

Så glad för att J. har tömt hönshuset och lagt in nytt spån till dom.

Imorgon ska alla fåren bli klippta, lite otur att det blir en vardag då får J. fixa det själva, alla andra arbetar. Jag ser framemot att få dom klippta och att Lille Bhää ska få kortat sitt ena horn.

Tar mig an morgonens uppgift och en av stallkatterna hjälper gärna till, han är som en plåster efter mig vart jag än går. Sällskap på mina promenader är ju inte helt fel, men det börjar bli tråkigt att lufsa omkring här hemma, så det får bli ändring imorgon.

Både jag och hästarna är nöjda med advents belysningen i stallet. Fåren och stallkatterna har jag inte frågat än, vad de tycker, men visst ska de vara lite julmys även hos djuren.

Hästarna brukar få granris i stallet, men det blir inget av det i år, tror i och för sig att de inte bryr sig.

Ja du det var lite av min onsdag, imorgon ny dag.

Kram/Ingela